Han ensam har kunskapen om den Yttersta stundens ankomst; ingen frukt tränger fram ur sitt hölje och ingen varelse av honkön blir havande, inte heller föder hon, utan Hans vetskap. Den Dag då Han skall fråga [avgudadyrkarna]: "Var är [nu] Mina medgudar?" - kommer de att svara: "Vi måste erkänna att ingen av oss kan vittna [att de finns]."

Det som de förut brukat åkalla har då övergett dem, och de har förstått att det inte finns någon plats dit de kan fly.

MÄNNISKAN förtröttas inte att be om goda ting, men när hon drabbas av ett ont tappar hon modet och misströstar [om Guds nåd].

Men om Vi förbarmar Oss över henne sedan hon haft att kämpa med svårigheter, säger hon helt säkert: "Detta är vad som tillkommer mig och den Yttersta stunden tror jag aldrig skall komma; men [om den kommer och] jag förs åter till min Herre, kan jag helt visst vänta mig att Han skall skänka mig det högsta goda!" Förvisso skall Vi låta dem som förnekade [Uppståndelsens] sanning få veta vad deras handlingar [var värda] och Vi skall låta dem pröva på ett tungt straff.

När Vi ger människan del av Våra välsignelser vänder hon Oss ryggen och drar sig undan, men om något ont drabbar henne, förlorar hon sig i ändlösa böner.

SÄG [till dem som sätter andra gudar vid Guds sida]: "Vad tror ni? Om [Koranen] verkligen är från Gud - vilket ni förnekar - vem begår då ett större fel än den som tar avstånd [från uppenbarelsen] och sätter sig upp emot dess [budskap]?"

Vi skall visa dem Våra tecken vid horisonten och inom dem själva, ända till dess [uppenbarelsens] sanning står klar för dem! Är det inte nog för dem [att veta] att din Herre är vittne till allt som sker?

Men [ännu] är de osäkra om de skall möta sin Herre [och således uppleva uppståndelse, räkenskap och dom]! Har Han då inte full uppsikt över allt?

HA meem.

`Ayn seen qaf.

GUD, DEN Allsmäktige, den Vise, har uppenbarat [sanningen] för dig [Muhammad], liksom Han uppenbarade den för dina föregångare.

Allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär tillhör Honom; Han är den Höge, omstrålad av makt och härlighet.

Himlarna är nära att rämna i sina höga [valv], när änglarna sjunger sin Herres lov och ber Honom förlåta [människorna] på jorden. Ja, Gud ensam är Den som ständigt förlåter, Den som ständigt visar barmhärtighet!

GUD HAR dem under uppsikt som tar [andra] beskyddare i Hans ställe. Du har inte satts att vaka över dem.

Vi har sålunda uppenbarat för dig en förkunnelse på det arabiska språket, för att du skall varna den främsta av alla städer och dem som bor runt omkring den, varna dem för den Stora samlingens dag - om vars [ankomst] det inte finns något tvivel - då några skall [stiga in] i paradiset, och andra i den högt flammande Elden.

Om Gud hade velat skulle Han förvisso ha gjort er [människor] till ett enda samfund. Han innesluter likväl den Han vill i Sin nåd, men för de orättfärdiga skall det inte finnas någon beskyddare och ingen hjälpare [på Domens dag].

Har det inte gått därhän att de har tagit [andra] beskyddare i Hans ställe? Gud är den ende Beskyddaren! Han väcker de döda till liv och Han har allt i Sin makt.

[TROENDE!] Vilken sak det än gäller där ni är oense, är det Gud som har avgörandet. [Säg, Muhammad:] "Sådan är Gud, min Herre! Till Honom litar jag och till Honom vänder jag mig [i min ånger]."

Han är himlarnas och jordens Skapare. Han har skapat hustrur åt er av samma natur som ni själva; även av boskapen [har Han skapat] par [- han- och hondjur -] och så får ni tillväxa i antal. Ingenting är som Han - Han som hör allt, ser allt.

Han har nycklarna till himlarnas och jordens [förrådshus]. Han ger den Han vill riklig och [den Han vill] knappare utkomst. Han har full vetskap om allt.

Han har föreskrivit för er samma [regel för] tron som Han anbefallde Noa - detta har Vi uppenbarat för dig [Muhammad] - och som Vi anbefallde Abraham och Moses och Jesus, nämligen att hålla fast vid [den sanna] trons [principer] och att aldrig tillåta söndring. För dem som sätter medhjälpare vid Guds sida ter sig det som du uppmanar dem till som en svår väg; [men] Gud utser dem Han vill till detta och till detta leder Han dem som vänder sig till Honom [i tro och lydnad].

De [bland efterföljarna av äldre uppenbarelser som har söndrats i sekter] splittrades först efter att ha fått all kunskap och av ovilja och avund mot varandra. Och om inte din Herre redan hade beslutat att [låta det anstå] till en tid fastställd [av Honom] hade allt varit avgjort mellan dem. Men hos dem som har ärvt Skriften efter sina föregångare, kvarstår tvivlet och misstankarna om denna [uppenbarelse].

Kalla därför [människorna till den rena tron] och gå din väg rakt fram, som du är befalld, och låt dig inte påverkas av deras önskningar utan säg: "Jag tror på allt vad Gud har uppenbarat [för Sina sändebud] och jag har blivit befalld att döma mellan er med rättvisa. Gud är vår Herre och er Herre. Vi skall stå till svars för våra handlingar och ni skall stå till svars för era handlingar. Låt oss inte tvista! Gud skall föra oss samman, Han som är målet för allas färd!"

Och vad angår dem som vill tvista om Gud efter det att [människorna] har bejakat Hans [kallelse], får de se sina argument underkända inför sin Herre och de skall drabbas av [Hans] vrede och ett strängt straff.

Det är Gud som har uppenbarat Skriften med sanningen och [rättvisans] Våg, [en hjälp till människan att handla rättvist]. Och hur skall du kunna veta om inte den Yttersta stunden är nära

De som tvivlar på denna Stund säger sig önska dess snara ankomst, men de troende, de som vet att den är verklighet, bävar inför den. De som inte vill tro på den Yttersta stunden begår ett svårt misstag!

GUD VISAR Sina tjänare en ofattbar välvilja. Han ger den Han vill hans uppehälle. Han äger all styrka, all makt.

Den som vill [så för att] skörda i evigheten skall Vi ge riklig skörd; och den som vill [så för att] skörda i denna värld skall Vi ge något av det han strävar efter, men i evigheten blir han lottlös.

Har de [satt upp] medhjälpare till [Gud], som utan Guds tillstånd har utfärdat föreskrifter för dem på religionens område? Om inte beslut om [uppskov med] avgörandet hade fattats, skulle domarna över dem helt visst ha fallit. Men de som begår sådan orätt har ett plågsamt straff att vänta.

Och du skall få se hur de orättfärdiga ängslas inför det [straff] som de [med sina handlingar] förtjänat och som [inte kan undgå att] drabba dem. Men de som trodde och levde ett rättskaffens liv, får [glädjas åt] de blommande ängarna i paradiset [och] njuta av allt vad de kan önska hos sin Herre. Det är den stora gåvan av Guds nåd,

som Han kungör för Sina rättskaffens troende tjänare. Säg [Muhammad]: "Jag begär ingen ersättning av er för detta [budskap]; jag ber bara att ni ger [medmänniskorna] den kärlek [de har rätt att vänta]." Och om någon gör en god handling skall Vi ge honom mångdubbel belöning. Gud förlåter mycket och Han erkänner [Sina tjänares] förtjänster.

SÄGER de kanske att [Muhammad] har ljugit ihop allt detta om Gud? Men om [detta vore sant och] Gud ville, kunde Han försegla ditt hjärta [och utplåna Koranen ur ditt minne]; Gud stryker ut lögnen och bekräftar och klargör sanningen med Sina ord. Gud vet vad som rör sig i människans innersta.

Det är Han som tar emot Sina tjänares ånger och som förlåter och stryker ut dåliga handlingar; Han vet nämligen allt vad ni gör;

Han bönhör dem som tror och lever rättskaffens och ger dem i Sin nåd mer [än de förtjänar]. Men förnekarna av sanningen skall få ett strängt straff.

Och om Gud inte satte en gräns för Sin frikostighet mot Sina tjänare, skulle de säkert [frestas till] övergrepp och att begå annan orätt på jorden; men Han skänker vad Han vill efter Sitt mått; Gud är väl underrättad om Sina tjänares [behov] och förlorar dem inte ur sikte.

Det är Han som när människorna gett upp hoppet sänder regn och når [alla] med Sin barmhärtighet; Han är Beskyddaren, Den som allt lov och pris tillkommer.

Och bland Hans tecken är skapelsen av him-larna och jorden och alla varelser som Han har låtit [uppstå och] sprida sig där; och [liksom Han har skapat dem] har Han makt att samla dem till Sig när Han vill.

Ingen motgång drabbar er som inte är en följd av era egna händers verk; ändå är det mycket som Han förlåter.

Ni kan inte uppresa er mot [Hans vilja] på jorden och ni har ingen beskyddare och ingen hjälpare utom Gud.

Bland Hans tecken är också skeppen som seglar över havet, där de [reser sig som bergstoppar över horisonten].

Om Han vill låter Han vinden mojna, och då blir de liggande stilla på [havets] yta - i detta ligger helt visst budskap till var och en som står fast i motgången och som tackar [Gud i allt] -

eller Han kan låta dem förlisa [med man och allt] på grund av vad de har förtjänat [med sina handlingar]; ändå utplånar Han mycken synd.

Och de som sätter Guds uppenbarelser i fråga skall veta att de aldrig kommer att finna en plats dit de kan fly.

OCH [GÖR klart för er att] vad det än är som ni får ta emot [på jorden], är det [bara] sådant som förljuvar det jordiska livet, medan det [som väntar] hos Gud är det bästa och det som består. [Det väntar] dem som tror och litar till sin Herre

och som avhåller sig från de grövsta synderna och skamliga handlingar och som förlåter, [även] om vreden har gripit dem,

och som svarar när deras Herre kallar och som förrättar bönen och som [i allt] iakttar regeln om samråd och som ger åt andra av det som Vi skänker dem för deras försörjning;

och som hjälper varandra att försvara sig när de har utsatts för övergrepp.

Svaret på ett ont [som någon har lidit] är ett motsvarande ont [tillfogat gärningsmannen]; men den som förlåter och söker försoning [med sin fiende] skall få sin lön av Gud; Han är inte vän till dem som begår övergrepp.

Inget klander kan riktas mot dem som försvarar sig mot liden oförrätt.

Ingen får klandras utom den som tillfogar [andra] människor ont och som här på jorden begår övervåld i strid med rätten och sanningen; ja, sådana [människor] får se fram mot ett plågsamt straff.

Men den som bär [den lidna orätten] med tålamod och förlåter [har bestått ett prov som kräver] fasthet i föresatsen!

DEN SOM Gud låter gå vilse finner därefter ingen beskyddare. Du skall få se hur de orättfärdiga beter sig när de [efter Uppståndelsen] står inför straffet och ropar: "Finns det ingen väg tillbaka?"

Och du skall se dem föras fram till [Elden], uppgivna, förödmjukade, kastande förstulna blickar [omkring sig], medan de troende säger: "Förlorarna [denna] Uppståndelsens dag är de som har förverkat sina och sina meningsfränders själar!" Ja, de orättfärdiga måste [utstå] ett ändlöst lidande

och ingen annan kan beskydda eller hjälpa dem än Gud. Den som Gud låter gå vilse, finner ingen väg [tillbaka].

Bejaka er Herres [kallelse], innan en Dag, en Guds [dag], oåterkalleligen randas då ni inte kan finna en plats att fly till och då ni inte kommer att kunna förneka [det onda ni gjort].

OM DE vänder dig ryggen [Muhammad, skall du veta att] Vi inte har sänt dig för att vaka över dem - du har bara att framföra [ditt budskap]. Då Vi låter människan erfara Vår nåd [- en av dem som inte har mer än denna världens goda för ögonen -], jublar hon över denna [som hon ser det, framgång], men när hon till följd av sina egna handlingar drabbas av ett ont, förnekar hon Oss [och glömmer att hon är Oss tack skyldig].

Gud äger herraväldet över himlarna och jorden. Han skapar vad Han vill och Han skänker åt den Han vill döttrar och åt den Han vill söner;

eller skänker både söner och döttrar åt den Han vill och gör den Han vill ofruktsam. Han vet allt och är mäktig allt.

Det är inte människan givet att Gud talar till henne på annat sätt än genom ingivelse eller från andra sidan av ett förhänge eller genom ett sändebud som Han sänder och som uppenbarar det Han vill [skall uppenbaras]. Gud är upphöjd, vis.

Så har Vi också låtit dig [Muhammad, efter de tidigare profeterna] få del av helig ingivelse. [Förr] visste du inte vad uppenbarelse betydde och inte heller vad [sann] tro innebar. Men Vi har gett dig [detta budskap] som ett ljus med vilket du skall leda dem Vi vill av Våra tjänare, leda [dem] till den raka vägen,

vägen till Gud, som allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär tillhör. Allt är förvisso på väg tillbaka till Gud!

HA meem.

VID SKRIFTEN, som är klar i sig själv och som klart framställer sanningen!

Vi har utformat den som en förkunnelse på det arabiska språket för att ni helt och fullt skall förstå [dess budskap].

Den har sitt ursprung hos Oss, all uppenbarelses källa, och den [förmedlar] i högstämda ordalag den djupaste visdom.

SKULLE Vi avstå från att ge er [denna] påminnelse därför att ni förslösar era själar [i er lögnaktighet och ert trots? Nej, Vi fortsätter att varna er!]

Hur många profeter har Vi inte sänt till folken i äldre tid!

Men ingen profet kom någonsin till [sitt folk] utan att de gjorde narr av honom.

Och Vi lät dem gå under, fastän de var starkare än de [som nu förnekar sanningen]; dessa [ur historien utplånade] folks öden, borde utgöra en varning [för deras efterföljare].

Om du frågar [människorna]: "Vem har skapat himlarna och jorden?" - svarar de helt säkert: "Den Allsmäktige, den Allvetande har skapat dem."

[Ja, det är] Han som har gjort jorden till er vagga och som på den har stakat ut vägar åt er, så att ni kan ta er fram [på era färder].

[Och det är Han] som låter regn falla från skyn i rätta mängder, och därmed väcker Vi till liv dött land. Så skall ni också uppväckas [från de döda till nytt liv].

[Och det är Han] som har skapat alla motsatspar, och [Han] som har gett er de skepp och de riddjur som ni färdas med,

för att ni, efter att ha tagit dem i er tjänst och stigit ombord eller suttit upp på dem, skall minnas er Herres godhet och säga: "Stor är Han i Sin härlighet, som låter oss förfoga över dem; själva skulle vi inte ha kunnat ta dem i vår tjänst!

[Låt oss aldrig glömma att] vi skall vända tillbaka till vår Herre!"

OCH [ÄNDÅ] vill de göra några av de varelser som Han har skapat till en del av Honom själv! Hur otacksam är människan inte!

Skulle Han bland allt det som Han har skapat välja döttrar och åt er skänka [idel] söner?

Om någon av dem får höra att ett [barn av det kön] som han sätter i samband med den Nåderike [fötts åt honom], mörknar hans uppsyn och den undertryckta vreden sjuder inom honom.

[Och han klagar:] "Ännu en av dem som växer upp omgiven av bjäfs och grannlåt och som har svårt att reda sig i en diskussion!

Och de tror att änglarna, som är den Nåderikes tjänare, är kvinnliga väsen! Har de kanske bevittnat deras skapelse? Nej, deras påstående skall antecknas och de skall ställas till svars [för det].

De säger också: "Hade det varit den Nåderikes vilja, skulle vi inte ha ägnat dem vår dyrkan." Om detta vet de ingenting - de följer bara lösa antaganden och förmodar [än det ena, än det andra].

Eller har Vi före denna [Koran] skänkt dem en Skrift [av annat innehåll] som de stöder sig på?

Nej, de säger tvärtom: "Vi har förstått att detta var våra fäders tro, och vi följer i deras spår."

Och så har det varit förr; Vi har aldrig sänt en varnare till ett folk före dig utan att de nöjeslystna veklingarna bland dem sade: "Vi har förstått att detta var våra fäders tro och vi följer deras exempel."

[Och när profeten] sade: "Men om jag ger er bättre vägledning än den som ni har förstått att era fäder följde?" blev deras svar [alltid]: "Vi avvisar det [budskap] som [ni profeter påstår att] ni har anförtrotts!"

Och Vi lät dem känna på Vår vedergällning. Se där vilket slut de fick som påstod att sanningen är lögn!

ABRAHAM talade till sin fader och sitt folk och sade: "Jag avsvär mig allt ansvar för er dyrkan [av falska gudar]!

[Jag dyrkar] ingen annan än Honom som har skapat mig, och Han skall leda mig på rätt väg!"

Och dessa ord yttrade han för att de skulle bevaras bland hans efterkommande, så att de [som avviker från den rena tron] skall finna vägen tillbaka.

Ja, dessa [dina samtida, Muhammad,] och deras förfäder har fått njuta av det goda i denna värld tills sanningen och ett sändebud som förklarade den kom till dem.

När sanningen nu har nått dem, säger de: "Detta är bländande och förhäxande vältalighet och vi tror inte på det!"

Och de säger: "Varför har inte denna Koran uppenbarats för en framstående man från [en av] de två städerna?" -

Är det de som skall fördela din Herres nåd? Nej, det är Vi som skänker var och en vad han behöver för sitt uppehälle i detta liv, och Vi ger förmåner åt några som höjer dem [flera] steg över de andra, så att den ene kan ta den andre i sin tjänst - [på liknande sätt fördelar Vi Våra gåvor av andligt slag]. - Din Herres nåd är mer värd än de [rikedomar] som människor kan samla.

Och om inte människorna - [eggade av att se sådan rikedom] - hade löpt fara att urarta till ett samfund [av girighet och ondska], kunde Vi ha gett dem som förnekar den Nåderike, bostäder med tak av silver och trappor att stiga uppför [av silver]

och portar [av silver] och divaner att vila på [av silver];

ja, [Vi kunde till och med ha gett dem allt detta] av guld! Men [om Vi också gav förnekarna detta] skulle det inte innebära mer än ögonfägnad för dem i detta förgängliga liv, medan det eviga livet [väntar] de gudfruktiga hos din Herre.

Den som är blind för den Nåderikes påminnelser låter Vi få ett ont väsen som ständig följeslagare;

och detta väsen hindrar honom att slå in på den väg [som leder till Gud], fastän han själv tror sig vara på rätt väg.

[Men] då han [på Domens dag] träder inför Oss, säger han [till följeslagaren]: "Om ändå avståndet mellan mig och dig varit lika långt som mellan platsen där solen går upp och platsen där den går ned!" - Följeslagaren var alltså alltigenom ond!

Men det kommer inte att vara er till nytta [och inte heller till tröst] att ni, liksom ni har gjort orätt tillsammans, skall lida straffet tillsammans.

KAN DU förmå de döva att höra eller visa de blinda och dem som har gått ohjälpligt vilse, den rätta vägen?

Antingen Vi låter dig dö [innan straffet når dem - då skall du veta att] Vi kommer att straffa dem -

eller Vi låter dig se det som Vi har varnat dem för, [kan du vara förvissad om att] Vi har dem i Vår makt.

Håll därför fast vid det som Vi har uppenbarat för dig; din väg är den raka vägen!

Genom denna [Skrift] skall ditt och ditt folks namn hållas i [evig] ära och [en Dag] skall ni få redogöra [för det bruk ni gjorde av denna gåva].

Och fråga Våra sändebud som Vi sände före dig, om Vi vid sidan av den Nåderike satte upp gudomligheter som de skulle dyrka.

OCH VI sände Moses med Våra budskap till Farao och hans stormän. Och Moses sade: "Jag är ett sändebud [från] världarnas Herre".

Men när han steg fram inför dem med Våra tecken och under, gjorde de narr av dem;

likväl var varje nytt tecken som de fick se mäktigare än det föregående. Och Vi lät Vårt straff drabba dem, för att de skulle vända tillbaka [till Oss].

Och [varje gång straffet drabbade dem] sade de: "Be för oss till din Herre, du trollkarl, enligt det förbund som Han har slutit med dig [att Han befriar oss från detta straff]; då skall vi låta oss ledas på rätt väg.

Men när Vi befriade dem från straffet, bröt de sitt ord.

Och Farao lät utfärda ett upprop till sitt folk [och sade]: "Mitt folk! Har jag inte herraväldet över Egyptens [land]? Se allt detta flodvatten som flyter fram under min fot! Inser ni inte [att det är jag som är er herre]

Jag är sannerligen förmer än han, som [bara] är värd förakt och som inte ens kan uttrycka sig klart!

Varför har inte [hans Herre] skänkt honom armringar av guld eller låtit honom åtföljas av änglar?"

Så visade Farao hur han föraktade sitt folk, men de följde honom - de var ett folk av hårdnackade syndare.

Och när deras trots tänt Vår vrede lät Vi Vår hämnd drabba dem och Vi dränkte dem alla

och gjorde dem till ett exempel och [deras öde till] en lärdom för efterföljande släkten.

NÄR MARIAS son anförs som exempel [på en gudom vid sidan av Gud], larmar ditt folk [Muhammad]

och säger: "Är inte våra gudomligheter förmer än han?" Men de nämner honom bara för att få till stånd en diskussion. Ja, de är människor som finner nöje i diskussioner [för deras egen skull]!

Han var ingenting annat än [Vår] tjänare, som Vi i Vår nåd [kallade till profet] och gjorde till en förebild för Israels barn.

Och om Vi ville - [invånare i Mekka!] - kunde Vi låta änglar befolka jorden som era efterträdare.

Hans [återkomst till jorden] skall vara ett tecken att den Yttersta stunden [närmar sig]; tvivla därför inte på den. Och [säg, Muhammad]: "Följ mig, detta är en rak väg!

Och låt inte Djävulen hejda er; han är verkligen er svurne fiende!"

OCH NÄR Jesus kom med [tecken och] klara bevis, sade han: "Jag har kommit till er med [uppenbarad] visdom och för att klargöra för er några av de ting som ni tvistar om. Frukta Gud och följ mig!

Gud är min Herre och er Herre; det är Honom ni skall dyrka! Detta är en rak väg."

Men de sekter [som söndringen] bland dem [gav upphov till] hade olika meningar [om Jesus]. Olyckliga de syndare som måste frukta straffet [som skall drabba dem] en sorgens och plågans Dag!

VÄNTAR de [som förnekar sanningen] att den Yttersta stunden skall komma över dem plötsligt när de minst anar det [- och ångerns tid är ute]

Den Dagen skall de som förut var nära vänner bli varandras fiender, [alla] utom de som fruktade Gud.

[Och Gud skall säga:] "I dag skall ni, Mina tjänare, inte känna någon fruktan och ingen sorg skall tynga er,

ni, som trodde på Våra budskap och som underkastade er Vår vilja!

Stig in, ni och era livsledsagare, i paradiset och njut dess glädje [i fulla drag]!"

De skall betjänas med fat och dryckeskärl av guld, och där skall finnas allt det som själarna längtar efter och som är en fröjd för ögat. Och där skall ni förbli till evig tid.

Detta är paradiset, er arvedel [som är lönen] för det ni gjorde [i livet].

Där skall ni få smaka frukter i mängd [av läckraste slag].

Men de obotfärdiga, trotsiga syndarna skall förbli under helvetetsstraffets [förbannelse]

utan någon lindring i plågorna, och de skall sjunka ned i djup förtvivlan.

Vi gjorde dem ingen orätt; de begick orätt [mot sig själva].

De kommer att ropa till [helvetets väktare]: "Du som härskar [över oss]! Be till din Herre att Han dömer oss till förintelse!" Men hans svar blir: "[Nej,] här skall ni förbli!"

VI HAR gett er sanningen, men för de flesta av er är sanningen förhatlig.

Har de gjort upp en plan [hur de skall fastställa vad som är sanning]? Då sätter Vi Vår plan i verket!

Tror de kanske att Vi inte känner deras hemligheter och [inte vet om] deras överläggningar [bakom lyckta dörrar]? Helt visst [är det så] och Våra utsända är hos dem och nedtecknar [allt].

[Muhammad!] Säg [till dem som sätter andra vid Guds sida]: "Jag skulle vara den förste som tillbad den Nåderikes son, om Han hade någon."

Stor är Han i Sin härlighet, himlarnas och jordens Herre, Herren till allmaktens tron - och fjärran från [människornas alla försök] att beskriva [Hans Väsen].

Lämna dem nu att förströ sig med sina ordlekar, till dess de står inför den Dag som de har fått löfte om.

Det är Han som är Gud i himlen och Gud på jorden och Han är den Allvise, den Allvetande.

Välsignad är Han som äger herraväldet över himlarna och jorden och allt det som är däremellan! Hos Honom [ensam] finns kunskapen om den Yttersta stunden och till Honom skall ni föras åter!

De som de åkallar i stället för Gud har inte makt att tala till förmån [för sina tillbedjare]; ingen [kan göra detta] utom den som med [full] kunskap vittnar om sanningen.

Och om du frågar dem [som dyrkar andra väsen vid sidan av Gud], vem som har skapat dem, svarar de helt visst: "Det är Gud." Hur förvirrade är inte deras begrepp!

Och [Gud har hört Sin Profets] klagan: "Herre, de är människor som inte vill tro!"

Förlåt dem och hälsa dem med fredshälsningen - de kommer att få veta [sanningen].

HA meem.

VID SKRIFTEN, som är klar i sig själv och som klart framställer sanningen!

Dess uppenbarelse [inleddes] under en välsignad natt - Vi har aldrig upphört att varna [människorna] -

[en natt] då varje fråga formulerades med fasthet och precision

enligt Vår befallning - Vi har aldrig upphört att sända Våra budbärare [med undervisning och vägledning]. -

Detta är en nåd från din Herre, Han som hör allt, vet allt,

Herren över himlarna och jorden och allt som finns däremellan; [detta vet ni] om ni [hör till dem som] strävar efter inre visshet!

Ingen gud finns utom Han, som skänker liv och skänker död; er Herre och era förfäders Herre.

Men de tvivlar och skämtar bort [frågans allvar].

VÄNTA på den Dag då himlen kommer att [skymmas av] en klart synlig, tät rök

som sveper in människorna; [och de skall ropa och klaga:] "Vilket straff, vilken plåga!

Herre, låt oss slippa ifrån [detta] straff, Vi tror på Dig!"

Men varifrån skall den påminnelse komma som påverkar dem? Ett sändebud har ju kommit till dem och klart framfört sitt budskap;

då vände de honom ryggen med orden: "[Denne] galning har lärts upp [av andra]!"

Vi skall skjuta upp straffet en liten tid, men ni kommer att återfalla [i synd].

Dock, den dag då Vårt dråpslag faller med fruktansvärd kraft, skall Vi utkräva [full] vedergällning [av er alla]!

LÅNGT före deras tid lät Vi Faraos folk utstå en hård prövning; en ädel budbärare kom till dem och sade:

"Överlämna Guds tjänare till mig! Jag är [Guds] sändebud [utsänd] till er och ni kan lita på mig.

Uppres er inte mot Gud! Jag kommer till er med ett klart bevis på min myndighet,

och jag ber min Herre och er Herre om skydd mot det onda som ni vill tillfoga mig.

Om ni inte tror mig, håll er då ifrån mig!"

[När Moses såg deras omedgörlighet] bad han till sin Herre [och sade]: "Dessa [människor] är djupt sjunkna i synd!"

Och [Gud befallde honom]: "De kommer att förfölja er; bege dig därför i väg med Mina tjänare under natten!

Och lämna havet stilla och kluvet bakom er; där skall [den förföljande] armén dränkas!"

Hur många trädgårdar, [vattnade av] källor, måste de inte överge,

och [vajande] sädesfält och ståtliga palats -

och de lyckliga och ombonade liv som hade varit deras!

Så [blev deras öde]! Och Vi lät andra ärva det [som de lämnade efter sig].

Men himlen och jorden fällde inga tårar över dem och de gavs ingen frist.

Så räddade Vi Israels barn från det förnedrande straffarbete

som Farao [lade på dem] - han var en förtryckare som gick till de värsta överdrifter. -

Ja, med [Vår] kunskap utvalde Vi dem [och satte dem] högre än jordens alla folk

och Vi gav dem tecken [på Vår nåd] vars klara innebörd var att de sattes på prov.

Dessa [nutida förnekare] säger:

"Vi skall dö denna första och enda gång och vi skall inte uppstå till nytt liv.

Men låt våra förfäder stå upp [och vittna] om det ni säger är sant."

Är de bättre än Tubba`s folk och deras föregångare som Vi lät gå under, förlorade som de var i sin synd?

Vi har inte skapat himlarna och jorden och allt som finns däremellan för Vårt nöjes skull;

nej, Vi har inte skapat dem utan en plan och ett syfte, men de flesta [människor] inser det inte.

ÅTSKILLNADENS dag [då de orättfärdiga skall skiljas från de rättfärdiga] är den utsatta tiden, då alla [skall samlas åter];

den Dag då vännen inte kan ingripa till förmån för sin vän och ingen kan få hjälp

utom den som Gud förbarmar Sig över; Han är den Allsmäktige, den Barmhärtige.

Det träd i vars frukt är död,

skall låta den hårdnackade förnekaren smaka sin frukt;

och den skall sjuda som smält koppar i hans inälvor,

sjuda som skållhett vatten.

[Och ett rop skall höjas:] "Grip honom och släpa honom rakt in i lågornas mitt;

häll sedan kokhett vatten över hans huvud som en [ytterligare] plåga.

Pröva på [detta straff], du som [på jorden] var den mäktige, den förnäme!

Det var detta som ni [alla] tvivlade på!"

Men de som fruktade Gud skall då [få njuta] i trygghet,

av [grönskande] lustgårdar och [porlande] källor,

klädda i siden och brokad, [vilande på högsäten] mitt emot varandra.

Sådan [skall deras lycka vara] och Vi skall ge dem mörkögda, oskuldsfulla unga kvinnor som sällskap.

Där skall de få de frukter som de önskar och frid och ro skall omge dem.

Döden skall inte nå dem där, sedan de förut dött döden på jorden och de har skonats från Eldens straff -

ett bevis på din Herres nåd - detta är den stora segern!

OCH VI har gjort denna [Skrift] lätt att förstå, [förmedlad] på ditt eget språk [Muhammad] för att de skall kunna ta den till sig.

Avvakta därför [det som skall komma]; även de skall avvakta.

HA meem.

UPPENBARELSEN av denna Skrift är Guds, den Allsmäktiges, den Vises, verk.

Himlarna och jorden rymmer helt visst budskap till dem som vill tro.

Och i er egen natur och hos alla de djur som Han låter [föröka sig och] spridas [över jordens yta] finns tecken för dem som äger inre visshet.

Och i växlingen mellan natt och dag och i det som Gud sänder ned från himlen till livets vidmakthållande och därmed ger nytt liv åt jorden, som varit död, och i vindarnas rörelser - [i alla dessa företeelser] ligger tecken för människor som använder sitt förstånd.

Detta är Guds budskap, som Vi förmedlar till dig [Muhammad] och med dem sanningen. - Men på vilken förkunnelse skall de tro som [inte fäster avseende vid] Gud och Hans tecken?

Arma, förljugna syndare

som, när han hör Guds budskap läsas upp för honom, förskansar sig bakom en högmodigt avvisande hållning, som om han ingenting hört! Låt honom veta att [han skall få utstå] ett svårt lidande!

Och för den som, när han får kännedom om något av Våra budskap, skämtar bort det ligger ett förnedrande straff [i beredskap].

Helvetet är dem inpå hälarna och ingenting av det som de har uppnått [i livet] och ingen av dem som de har valt till beskyddare i Guds ställe skall vara dem till någon nytta; ja, ett straff av stor stränghet [väntar] dem.

Denna [Koran] är en vägledning. Men för dem som avvisar sin Herres budskap är ett svidande bittert straff förberett.

DET ÄR Gud som har låtit havet tjäna er, så att skeppen på Hans befallning seglar över det och ni skall kunna söka det som Han i Sin godhet [beviljar er] - kanske skall ni också tacka Honom.

Och Han har skapat allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär för att tjäna er - allt är Hans gåva; i detta ligger helt visst budskap till människor som tänker.

Uppmana de troende att förlåta dem som inte ser fram emot Guds dagar; det är nämligen Han som då skall ge människorna den lön som de har förtjänat [med sina handlingar].

Den som gör rätt har själv gott av sina handlingar, och den som gör orätt gör det till nackdel för sig själv. Till sist skall ni föras åter till er Herre.

VI GAV Israels barn Skriften och rätt att styra och döma [i enlighet med Guds lag] och Vi lät profeter uppstå bland dem; och Vi sörjde för dem med goda och nyttiga ting och Vi visade dem sådan nåd som Vi inte har visat något annat folk.

Och Vi gav dem klara föreskrifter i allt som rör religionen, och först efter att ha fått all kunskap blev de oense om dessa [föreskrifters innebörd] av ovilja och avund mot varandra. På Uppståndelsens dag skall Din Herre döma mellan dem i alla de frågor som de tvistade om.

Därefter har Vi visat dig [Muhammad] en väg till förverkligandet [av trons] syfte; följ därför denna väg och fäst dig inte vid de okunnigas önskningar.

De kan inte skydda dig mot Guds [vrede, om du skulle göra dem till viljes]; de orättfärdiga beskyddar varandra, men Gud är de gudfruktigas Beskyddare.

Denna [Skrift] öppnar era ögon [för sanningen] och är en vägledning och en nåd för dem som har inre visshet.

Tror de som begår orätt att Vi skall ge dem samma behandling, i livet och i döden, som Vi ger dem som tror och lever ett rättskaffens liv? Hur illa dömer de inte!

Gud har skapat himlarna och jorden i enlighet med en plan och ett syfte, och för att var och en skall få den lön som han har förtjänat och ingen tillfogas orätt.

HUR SER du [Muhammad] på den som gör sina egna passioner till gud? Eftersom Gud vet [att hans sinne är stängt för all vägledning], har Han låtit honom gå vilse och tillslutit hans öron och förseglat hans hjärta och bundit för hans ögon. Vem kan vägleda honom sedan Gud [har övergett honom]? Skall ni inte tänka över detta

Och de säger: "Det finns inget liv utom livet på jorden. Några [av oss] dör och några lever [vidare] och enbart tiden förintar oss." Men om detta har de ingen kunskap - de rör sig bara med lösa antaganden.

Och när någon läser Våra klara budskap högt för dem, kan de inte finna på något annat att säga än: "Låt då våra förfäder stiga fram, om det ni säger är sant."

Säg: "Det är Gud som ger er liv och sedan låter er dö och som, när Uppståndelsens dag är inne - här finns inte rum för tvivel - skall samla er [till Sig]; men [om detta] har de flesta människor ingen kunskap."

Guds är herraväldet över himlarna och jorden, och den Dag då den Yttersta stunden närmar sig skall de som ville dra sanningen [i Våra budskap] i tvivelsmål vara förlorade.

Och den Dagen skall du få se alla samfund ligga på knä [inför Domaren] och varje samfund kallas fram till sin bok: "I dag skall ni få lönen för era handlingar.

Detta är Vår bok som säger [den fulla] sanningen om er; allt vad ni gjorde har Vi låtit nedteckna."

De som hade tron och levde ett rättskaffens liv skall inneslutas i Sin Herres nåd; detta är den lysande segern!

Men de som förnekade sanningen [skall tillfrågas]: "Lästes inte Mina budskap upp för er? Men i ert högmod [avvisade ni allt] och förhärdades i er synd!

Och på orden:’Guds löfte är sanning; om den Yttersta stundens ankomst finns det inte rum för tvivel’, svarade ni:’Vi vet ingenting om denna stund; sannolikt rör det sig bara om ett antagande och vi kommer inte att låta oss övertygas.’”

Men det onda som de gjort skall då stå klart för dem och de skall se sig inringade av det som de brukade göra till föremål för sina skämt.

Då ljuder [Guds röst:] "I dag skall Vi glömma er, så som ni glömde mötet [med Oss] denna Dag. Elden är er slutliga hemvist och [där finner] ni ingen som kan hjälpa er;

så är det därför att ni [vågade] skämta om Guds budskap och lät världens [lockelser] leda er vilse." Den Dagen kommer de inte att slippa ut ur Elden, och de kommer inte att få någon uppmaning att göra bot och bättring.

ALLT LOV och pris tillkommer Gud, himlarnas Herre, jordens Herre och Herren över alla världar!

Honom tillhör all makt och härlighet i himlarna och på jorden och Han är den Allsmäktige, den Vise.