Hans folk gav inget annat svar än att de sade [till varandra]: "Låt oss driva ut Lots anhang ur staden! De är människor som vill hålla sig rena!"

Och Vi räddade honom och hela hans hus utom hans hustru, som enligt Vår vilja var en bland dem som stannade kvar;

och över dem lät Vi ett regn [av död och förintelse] falla - Ett olycksbringande regn, det som faller över dem som har varnats [förgäves]!

SÄG: "Gud ske lov och pris! [Hans] fred över dem som Han har utvalt bland Sina tjänare!" Är inte Gud förmer än det som de vill sätta vid Hans sida?

Vem är Den som har skapat himlarna och jorden och som sänder ned regn till er från skyn med vars hjälp Vi låter praktfulla trädgårdar växa upp, medan ni inte har makt att få [ett enda av] deras träd att växa? Kan det finnas en gud vid sidan av Gud? Nej! - Men likväl jämställer de Honom med andra [och jämför Den som skapar och vidmakthåller allt med sina gudabilder]!

Vem har gjort jorden till boplats för [alla former av liv] och låtit den genomkorsas av floder och sänkt ned i den fast förankrade berg, och satt ett hinder mellan de två stora vattenmassorna [som de inte överskrider]? Kan det finnas en gud vid sidan av Gud? Nej! Men de flesta [människor] är okunniga [och sätter andra vid Hans sida]!

Vem är Den som bönhör den betryckte som ropar till Honom i nöd och befriar denne från det onda [som plågade honom], och vem är Den som har låtit er ta jorden i besittning? Kan det finnas en gud vid sidan av Gud? [Åt detta] ägnar ni knappast någon eftertanke!

Vem vägleder er genom mörkren över land och hav och sänder ut vindarna som ett varsel om Sin nåd? Kan det finnas en gud vid sidan av Gud? [Nej] - Gud är höjd högt över allt vad [människor] kan vilja sätta vid Hans sida!

Vem är Den som inleder skapelsen och som därefter skall förnya den och som förser er med det i himlen och på jorden som ni har behov av för er försörjning? Kan det finnas en gud vid sidan av Gud? - Säg: "Lägg fram ert bevis om [ni tror att] det ni säger är sant!"

Säg: "Ingen i himlarna eller på jorden har kunskap om det som är dolt för människor - [ingen har denna kunskap] utom Gud." Inte heller vet de när de skall uppväckas till nytt liv.

Kan de kanske omfatta vad det eviga livet [innebär] med sitt vetande? Nej, de tvivlar tvärtom på dess [verklighet] - ja, de är fullständigt blinda för den.

Förnekarna av sanningen säger: "Skall vi alltså, [vi] och våra fäder, efter det att [våra kroppar] har förmultnat, uppstå [till nytt liv]

Ja, det är vad som lovats oss - och före [oss] våra fäder - [men] det är ingenting annat än sagor från gamla tider."

Säg: "Gå ut [och se er om] i världen och lägg märke till [spåren som visar] hur slutet blev för de obotfärdiga syndarna [som förnekade allt]!"

Men sörj inte över dem - [Muhammad] - och bekymra dig inte för de bedrägliga argument de finner på [för att sätta emot Guds budskap].

De frågar [hånfullt]: "När kommer detta löfte [om räkenskap och dom att infrias], om det som ni har sagt är sant?"

Säg: "Kanske är något av det som ni är angelägna att få se i hälarna på er."

Guds nåd flödar över människorna, men de flesta av dem visar ingen tacksamhet.

Och din Herre vet vad de gömmer i hjärtat likaväl som det som de öppet tillkännager;

och ingenting av det som är dolt i himlen och på jorden saknas i [Guds] öppna bok.

DENNA Koran klarlägger för Israels barn de flesta av de [frågor] som delar dem i skilda läger;

och den är i sanning en vägledning och en nåd för [alla] troende.

I allt som rör dem skall din Herre fälla Sin visa dom; Han är den Allsmäktige, den Allvetande.

[Muhammad!] Lita helt till Gud - du följer ju sanningens klara [ljus]!

Du kan inte förmå de döda att höra, inte heller de [andligen] döva som vänder dig ryggen, att lyssna till din kallelse;

och de [andligen] blinda som har gått vilse kan du inte leda [på rätt väg]. Du får inga andra att lyssna än sådana som tror på Våra budskap och som har underkastat sig [Vår vilja].

När Ordet slår dem [med sin fulla klarhet] skall Vi låta en varelse inifrån jorden stiga fram till dem och säga dem att människorna inte ville [låta sig] övertygas av Våra tecken.

Och tänk på den Dag då Vi ur varje samfund skall samla dem som avvisade Våra budskap som lögn i en grupp;

och när de stiger fram, skall Han säga: "Påstod ni att Våra budskap är lögn, därför att ni med era [klena] kunskaper inte fattade dem? Eller vad gjorde ni?"

Och på grund av det onda de har gjort kommer Ordet att drabba dem och de står förstummade.

Förstod de inte att Vi har gjort natten för att de skulle få vila, och dagen för att låta dem se klart? I detta ligger helt visst budskap till människor som vill tro!

Och tänk på den Dag då det skall stötas i basunen och då skräcken griper om alla i himlarna och på jorden, utom dem som Gud vill [skona], och då alla i ödmjuk lydnad skall stiga fram inför Honom.

Och du skall se bergen, som du trodde vara orörliga, driva förbi liksom molnen driver förbi - Guds verk, som i allt är fulländat! - Han är väl underrättad om vad ni gör.

Den som stiger fram [inför Honom] med en god handling skall få en större [belöning än handlingen förtjänar], och han [och de andra i samma läge] skall vara fria från fruktan denna Dag.

Och de som stiger fram med en dålig handling skall kastas på huvudet i Elden [och tillfrågas:] "Är inte detta ett rättvist straff för vad ni gjorde?"

[SÄG, Muhammad:] "Jag har blivit befalld att dyrka Herren över denna stad - [det är Han] som har förklarat den okränkbar och allt tillhör Honom, - och jag har blivit befalld att vara en av dem som underkastar sig Hans vilja

och att förkunna Koranen." Den som vill låta sig ledas på rätt väg, vägleds till nytta för sig själv; men säg till den som vill gå vilse: "Jag är bara en varnare!"

Och säg: "Gud ske lov och pris! Han skall visa er Sina tecken så att ni kommer att känna igen dem." Och din Herre förbiser ingenting av vad ni gör.

Taa seen meem.

DETTA ÄR budskap ur Skriften, som är klar i sig själv och som klart framställer sanningen.

Vi skall berätta för dig [Muhammad] något om Moses och Farao, så som allt verkligen gick till; detta kan vara till nytta för människor som vill tro.

Farao var en tyrann på jorden. Han delade in [sitt] folk i olika klasser, av vilka han [särskilt] förtryckte en grupp; dess söner lät han döda men dess kvinnor skonades; ja, han hörde till dem som stör ordningen på jorden och vållar sedernas fördärv.

Men det var Vår vilja att visa dessa förnedrade och förtrampade människor Vår särskilda nåd och göra dem till föregångsmän [i tron] och låta dem ärva [de ogudaktigas makt]

och ge dem en säker plats på jorden, och Vi ville genom dem ge Farao och Haman och deras män en [försmak av] det som de ville skydda sig emot.

Och Vi ingav Moses moder: "Amma honom, men när du tror att hans liv är i fara, sätt då ut honom i [Nilen]. Oroa dig inte och sörj inte; Vi skall låta honom återvända till dig och Vi skall göra honom till en av [Våra] budbärare!"

Och [en som hörde till] Faraos hus fann honom och tog upp honom - [Vi hade nämligen bestämt att] han skulle bli deras fiende och [orsaka] dem sorg; Farao, Haman och deras män var djupt ogudaktiga människor.

Faraos hustru sade: "[Barnet kan bli] till glädje för mig och för dig. Låt ingen döda det! Han kan vara oss till nytta, ja, vi kan uppta honom som vår son!" Men de anade inte [vad framtiden bar i sitt sköte].

Och Moses moder kände en gnagande tomhet i sitt hjärta och hon skulle säkert ha röjt vem han var om Vi inte hade gett henne kraft [att utstå prövningen] och stärkt henne i tron.

Hon sade till hans syster: "Följ efter honom!" Och hon [följde efter honom och] såg på avstånd vad som hände honom utan att de märkte [henne].

Och Vi lät honom från första stund vägra att dia en amma och då sade [systern]: "Skall jag visa er till en familj som kan ta hand om honom för er räkning och ge honom kärlek och god vård?"

Så gav Vi honom tillbaka till hans moder, så att hennes ögon fick glädjas och hon kunde glömma sin sorg och för att hon skulle veta att Guds löfte är sanning - [vilket] de flesta inte vet.

OCH NÄR Moses hade vuxit upp och nått full mognad till kropp och själ, gav Vi honom visdom och kunskap [i andliga ting]; så belönar Vi alla som gör det goda och det rätta.

Och [en dag] begav han sig in i staden vid [middagstiden] då invånarna inte bekymrade sig [om vad som försiggick utomhus], och där fann han två män inbegripna i slagsmål - en av dem tillhörde hans folk och den andre var en fiende till honom - och den som hörde till hans folk ropade till [Moses] att hjälpa honom mot hans fiende. Och Moses slog till denne med knuten näve och slaget dödade honom. [Då] sade han: "Detta är Djävulens verk! Han är i sanning [människans] svurne fiende och han leder henne på avvägar!"

Och han bad: "Herre, förlåt mig! Jag har gjort orätt mot mig själv." Och Gud förlät honom - Han är Den som ständigt förlåter, Den som ständigt visar barmhärtighet.

Han sade: "Herre! Jag svär vid allt gott som Du skänker mig att jag aldrig mer skall komma de obotfärdiga syndarna till hjälp!"

Följande morgon fann honom [vandrande] i staden, orolig och på sin vakt [mot varje fara]. Då hörde han plötsligt den som föregående dag hade begärt hans hjälp vädja till honom [på nytt]. Moses sade till honom: "Du är tydligen en av dem som brukar ställa till bråk!"

Men just som han skulle slå till den som var fiende till dem båda, sade denne: "Moses! Vill du döda mig liksom du i går dödade en [annan] människa? Är det [alltså] ditt mål att bli [ännu] en tyrann i detta land - inte en av dem som försonar och förlikar?"

Och en man kom springande från en längre bort belägen del av staden och ropade: "Moses! Ge dig [genast] av härifrån! Stormännen vill döda dig och överlägger nu om hur de skall gå till väga. Det är mitt ärliga råd; jag hör till dem som vill dig väl."

Då lämnade han [staden], orolig och på sin vakt [mot varje fara]. [Och] han bad: "Herre, rädda mig från detta orättfärdiga folk!"

Och han ställde sina steg mot Madyan och sade [för sig själv]: "Kanske skall min Herre visa mig den rätta vägen."

OCH NÄR han anlände till Madyans brunnar, fann han en hel hop män som vattnade [sina hjordar] och, ett stycke därifrån, två kvinnor som höll tillbaka [sina djur från vattenstället]. Han frågade [dem]: "Är det något som bekymrar er?" De svarade: "Innan vi kan vattna [våra djur] måste vi vänta till dess herdarna driver hem [sina hjordar]; vår fader är en gammal man."

Och han vattnade [deras djur] åt dem. Därefter drog han sig undan till en skuggig plats [för att be] och han sade: "Herre! Jag är i stort behov av vad det än är av [Ditt] goda, som Du vill ge mig!"

Strax därpå kom en av de två [unga kvinnorna] emot honom med skygga steg och sade: "Min fader ber dig komma till oss; han vill ge dig en belöning för att du vattnade [våra djur] åt oss." Och när [Moses] kom och berättade [sin] historia [för fadern], sade denne: "Oroa dig inte! Du har nu kommit ifrån dessa orättfärdiga människor."

En av de två [döttrarna] sade: "Fader! Låt honom arbeta för dig; du kan inte få en bättre man [än han]; han är både stark och pålitlig."

[En dag] sade [fadern]: "Jag vill ge dig en av mina döttrar till hustru, på villkor att du stannar i min tjänst i åtta år; men om du önskar får du gärna stanna tio år. Jag skall inte göra svårigheter för dig. Om Gud vill, skall du finna en hederlig, rättsinnig man i mig."

[Moses] svarade: "Det får bli så [som du har sagt] mellan mig och dig! Låt ingen ovänskap uppstå mellan oss, vare sig jag stannar den kortare eller den längre tiden! Gud skall vaka över [att vi fullföljer] vår överenskommelse!"

OCH NÄR Moses hade fullgjort sitt åtagande begav han sig i väg med sin familj. [En dag] såg han på avstånd en eld på sluttningen av berget Sinai och sade till de sina: "Stanna här! Jag ser en eld; där kan jag kanske hämta en upplysning för oss eller några glödande kol, så att ni kan värma er."

Men när han närmade sig [elden] hördes en röst från högra sidan av dalen ur ett träd, som stod på välsignad mark: "Moses! Jag är Gud, världarnas Herre!"

Och [Han sade]: "Kasta din stav!" Och när Moses såg den röra sig kvickt, som om den hade varit en orm, vände han sig om och ville fly därifrån. [Men Gud talade på nytt och sade:] "Närma dig, Moses, och känn ingen fruktan! Du är en av dem som är skyddade [mot all fara]!

För in handen [och lägg den mot din sida]; när du drar fram den skall den lysa [skinande] vit utan en fläck. Men håll nu armen intill kroppen [eftersom du är] trygg mot all fara. Dessa är två av din Herres tecken, [som du skall visa] Farao och hans stormän - de är människor förhärdade i synd och trots."

[Moses] sade: "Herre! Jag har dödat en av dem och jag är rädd att de skall döda mig.

Men min broder Aron har i högre grad än jag talets gåva; låt honom därför åtfölja mig som min medhjälpare, så att han kan bekräfta mina ord! Jag är rädd att de annars beskyller mig för lögn."

[Gud] svarade: "Vi skall ge dig din broder som stöd och Vi skall skänka er båda [sådan] makt att de inte kan vålla er skada. I kraft av Våra tecken skall ni och de som följer er segra!"

MEN NÄR Moses kom till Farao och hans stormän med Våra tecken, tydliga bevis, sade de: "Detta är trolldom och bländande vältalighet - [vad de säger] är fritt uppdiktat. Vi har aldrig hört om något liknande på våra förfäders tid."

Och Moses sade: "Min Herre vet bäst vem som kommer ledd av Hans egen vägledning och vem som skall hemföra slutsegern. Det skall inte gå de orättfärdiga väl i händer!"

Och Farao sade: "Såvitt jag vet finns det för er, stormän, ingen annan gud än jag. Låt då tända tegelugnarna, Haman, och bygg ett torn åt mig så högt att jag kan stiga upp till Moses gud. Men jag misstänker att han är en av dem som far med lögn."

Han och hans män uppträdde med oberättigat högmod på denna jord; de trodde inte att de skulle föras åter till Oss [för räkenskap och dom].

Vi lät [straffet] drabba honom och hans män och de störtades i havet [och dränktes]; se vilket slut de fick som begick sådan orätt!

Vi gjorde dem till förebilder [för dem] som leder [andra] till helvetet; och på Uppståndelsens dag skall de inte finna hjälpare.

Vår förbannelse följde dem i denna värld och på Uppståndelsens dag skall de vara bland dem som är utestängda från Vår nåd.

EFTER ATT ha låtit tidigare släkten [som förhärdat sig i synd och ondska] gå under, skänkte Vi Moses Vår uppenbarelse, ett ljus som skulle hjälpa människorna att se klart och ge dem vägledning och nåd; kanske skulle [det stämma] dem till eftertanke.

Och du [Muhammad] stod inte på [berget Sinais] västra sida när Vi gav Moses hans uppgift, och du var inte bland dem som bevittnade [detta]. -

[Därefter] har Vi låtit [nya] släkten stiga fram och mycken tid har förflutit! - Inte heller vistades du bland folket i Madyan och framförde Våra budskap till dem, men Vi har sänt [dig och berättat för dig om dem som gick före dig].

Fastän du inte stod på sluttningen av berget Sinai, när Vi kallade [Moses], har din Herre av nåd [gett dig denna kunskap och sänt dig] för att varna människor som inte har fått ta emot en varnare före dig; kanske skall de [väckas till] eftertanke.

Om [så inte skett] hade de, när de onda följderna drabbade dem av det som deras händer har sänt vidare [till Domen], kunnat säga: "Om Du ändå hade låtit ett sändebud komma till oss, Herre! Då hade vi kunnat följa Dina budskap och bli sanna troende!"

Men när sanningen från Oss nu har kommit till dem, säger de: "Om han ändå hade fått samma [budskap] som Moses fick!" Men förkastades inte det [budskap] som Moses en gång fick av [hans eget folk]? [Alla] säger de ju: "Två [prov på] bländande vältalighet som bekräftar varandra." Och tillfogar: "Vi avvisar dem båda!"

Säg: "Visa då fram en uppenbarelse från Gud med bättre vägledning än dessa två - jag skall följa den, om ni har talat sanning."

Om de då inte kan svara, vet du att de styrs bara av vad de själva önskar och hoppas, och vem är vilsnare än den som helt saknar Guds vägledning och styrs av sina egna önskningar och förhoppningar? Gud vägleder sannerligen inte de orättfärdiga.

VI HAR låtit [Vårt] Ord nå dem steg för steg - kanske skall det stämma dem till eftertanke.

De som har fått ta emot [Våra] tidigare uppenbarelser tror på det

och när det läses upp för dem, säger de: "Detta tror vi på - det är sanningen från vår Herre; redan innan [vi hörde det] hade vi underkastat oss [Hans vilja].

De skall få dubbel belöning, därför att de är tålmodiga och fördriver ont med gott och ger åt andra av det som Vi har skänkt dem för deras försörjning.

Och när de hör lättsinnigt tal, drar de sig undan och säger: "Vi får svara för våra handlingar och ni får svara för era handlingar; fred över er! Vi söker inte sällskap med dem som inte känner [skillnaden mellan rätt och orätt]."

DU KAN inte leda dem du älskar [Muhammad] på rätt väg, men Gud leder den Han vill. Och Han vet bäst vilka de är som är villiga att låta sig vägledas.

Men [några] säger: "Om vi följde den väg som du uppmanar oss [att följa], skulle vår jord tas ifrån oss." Har Vi inte gett dem en trygg tillflykt och sörjt för deras behov genom de frukter [och nyttigheter av skilda slag] som förs dit från alla håll? Men de flesta av dem har inte [detta] klart för sig.

Och hur många städer, vars invånare i [lättsinnigt] övermod skröt med sitt överdådiga liv, har Vi inte låtit gå under. Och dessa boningar som var deras är nu övergivna - även om någon [förbipasserande] ibland [tar dem i anspråk]. - Det är Vi som förblir när allt förgår!

Men din Herre förgör inte städer som inget sändebud ännu kommit till för att framföra Våra budskap. Och Vi låter inte städer gå under där invånarna inte begår [djupt] orättfärdiga handlingar.

Vad det än är som ni [här] får till skänks tjänar det [bara] till att förljuva och försköna detta liv, medan det [som väntar] hos Gud är bättre och mer bestående. Vill ni inte använda ert förstånd

Kan den som Vi har lovat det [högsta] goda, ett löfte som han får se uppfyllt [vid uppståndelsen], jämföras med den som Vi har skänkt jordisk glädje men som på Uppståndelsens dag skall höra till dem som radas upp [för att straffas]?

Den Dagen skall Han kalla fram dem och fråga: "Var är nu dessa medhjälpare [som ni satte] vid Min sida?"

Och de över vilka domen obevekligen har fallit skall säga: "Herre! Det var dem vi ledde vilse men vi ledde dem vilse liksom vi [själva] gick vilse och inför Dig svär vi oss fria från allt ansvar [för dem] - det var inte oss de tillbad!"

Och det skall sägas [till dem]: "Kalla nu [till er hjälp] dem som ni satte i samband [med Gud] som medhjälpare!" och de skall kalla på dem, men de kommer inte att svara. [Och] när de ser straffet kommer de att önska att de hade låtit sig ledas på rätt väg!

Och den Dag då Han kallar fram dem och frågar: "Vilket svar gav ni budbärarna?"

skall alla tankar och argument vara utplånade ur deras medvetande och de kan inte heller be varandra [om råd].

Men för den som känner ånger och antar tron och [därefter] lever ett rättskaffens liv, finns hoppet att allt [till sist] skall gå honom väl i händer.

DIN Herre skapar vad Han vill och Han väljer för [människorna] det bästa. Stor är Gud i Sin härlighet, höjd högt över allt vad de sätter vid Hans sida!

Och din Herre vet vad deras hjärtan gömmer likaväl som det som de öppet tillkännager.

Han är Gud, det finns ingen gud utom Han. Honom tillkommer allt lov och pris i denna värld och i evigheten. Domen är Hans och till Honom skall ni föras åter.

Säg: "Vad tror ni? Om Gud lät natten råda över er utan avbrott till Uppståndelsens dag, vem är den gud - utom Gud - som kan skänka er ljus? [Varför] lyssnar ni inte [och försöker förstå]?"

Säg: "Vad tror ni? Om Gud lät dagen råda över er utan avbrott till Uppståndelsens dag, vem är den gud - utom Gud - som kan ge er mörker, så att ni får vila? [Varför försöker] ni inte se klart?"

I Sin nåd skapade Han för er natten och dagen, så att ni skall ha en tid för vila och en tid då ni skall kunna söka det som Han i Sin godhet [beviljar er]; kanske känner ni tacksamhet.

OCH DEN Dagen skall Han kalla fram dem och fråga: "Var är nu de medhjälpare som ni satte [vid Min sida]?"

[När de tiger] skall Vi låta ett vittne ur varje samfund stiga fram och Vi skall säga [till de förut nämnda]: "Lägg fram beviset [för ert påstående]!" Då skall de se att sanningen tillhör Gud. Och allt som de hade diktat upp skall överge dem.

Qaarun hörde till Moses folk men han uppträdde övermodigt mot dem [alla]. Vi hade nämligen skänkt honom sådana rikedomar att hans skattkistor skulle ha känts tunga till och med för tio starka män eller ännu fler. Och hans landsmän sade till honom: "Skryt inte [med dina rikedomar]; Gud älskar inte skrävlare!

Sträva med det som Gud har gett dig efter det eviga livets goda utan att försumma din del av det världsliga! Och gör gott mot andra såsom Gud har gjort gott mot dig, och stör inte ordningen på jorden och sprid inte sedligt fördärv; Gud är inte vän av dem som stör ordningen på jorden och fördärvar sederna."

Han svarade: "Det [jag äger] har jag fått tack vare mina kunskaper [och min klokhet]." Visste han inte att Gud har låtit tidigare släkten gå under, som ägde mera makt och samlat större [rikedomar] än han? Men de obotfärdiga, trotsiga syndarna behöver inte tillfrågas om sina synder.

Och [när] han gick ut bland folket i hela sin ståt, sade de som [bara] hade det jordiska livet för ögonen: "Tänk om vi fick [äga] vad Qarun har fått [äga]; han har verkligen gynnats av turen!"

Men de som hade fått del av kunskap sade: "Arma stackare! [Ni inser inte att] för den som tror och lever rättskaffens är Guds belöning vida bättre [än det som ni kan vinna i detta liv]; men denna [belöning] vinner ingen utom den som visar tålamod och uthållighet."

Och så lät Vi jorden uppsluka honom och hans hus, och ingen anhängarskara fanns till hands, som kunde rädda honom undan Guds [straff] och han kunde inte hjälpa sig själv.

Och nästa morgon sade de som dagen innan hade önskat vara i hans ställe: "Hur kunde vi [förbise] att Gud ger den Han vill av Sina tjänare riklig och [den Han vill] knappare utkomst! Utan Guds nådiga beskydd, skulle vi [också] ha uppslukats av jorden. Hur kunde vi [tvivla på] att det skall gå illa för dem som förnekar sanningen!"

De eviga boningarna skall Vi skänka dem som inte strävar efter makt och ära på jorden eller försöker störa ordningen och fördärva sederna där - den slutliga segern tillhör dem som fruktar Gud.

Den som stiger fram [inför Honom] med en god handling skall få en större [belöning än handlingen förtjänar], och den som stiger fram [inför Honom] med en dålig handling [skall veta att] de som begår dåliga handlingar inte skall straffas för annat än vad de har gjort.

HAN SOM har uppenbarat denna Koran för dig och gjort dess klara och tydliga föreskrifter till bindande regler [för ditt liv] skall helt visst låta dig nå ditt slutliga mål. Säg [till förnekarna av sanningen]: "Min Herre vet bäst vem som är rätt vägledd och vem som har gått helt vilse."

Du väntade dig inte att få ta emot uppenbarelsen av denna Skrift, men så har skett genom din Herres nåd. Ge därför inte förnekarna under några omständigheter ditt stöd

och låt dem aldrig hindra dig att [i allt] följa din Herres budskap sedan de uppenbarats för dig. Uppmana [människorna] att dyrka din Herre [och att bekänna Hans enhet]. Och närma dig inte dem som sätter någon eller något vid Hans sida

och anropa aldrig en annan gud jämte Gud. Det finns ingen gud utom Han. Allt skall förgå utom Han [som förblir i evighet]; domen är Hans och till Honom skall ni föras åter.

Alif lam meem.

TROR människorna att de efter att ha förklarat "Vi tror" skall lämnas i fred utan att få utstå prövningar

Men Vi satte deras föregångare på prov [och Guds vägar kommer att förbli desamma]; Gud vet vilka de sanna och uppriktiga är och Han vet vilka som ljuger.

Eller tror de som gör orätt att de skall undgå Vår [uppmärksamhet]? Då dömer de illa!

Den som med hopp ser fram emot mötet med Gud [kan vara förvissad om] att den av Gud utsatta [dagen för räkenskap] skall komma. - Han är Den som hör allt, vet allt!

Och den som strävar och kämpar [med Gud för ögonen] strävar och kämpar för sitt eget bästa; Gud är Sig själv nog och har inte behov av [någon eller något i] Sin skapelse.

Och för dem som tror och lever rättskaffens skall Vi stryka ut deras dåliga handlingar [ur deras bok] och Vi skall belöna dem efter deras bästa handlingar!

Vi har anbefallt människan [att vara] god mot sina föräldrar; men om [dina föräldrar] vill förmå dig att sätta något som du inte har kunskap om vid Min sida, skall du inte lyda dem. Till Mig skall ni föras åter och Jag skall låta er veta vad era handlingar [var värda].

Och de som antar tron och lever rättskaffens skall Vi sannerligen innesluta i de rättfärdigas [gemenskap].

BLAND människorna finns de som säger "Vi tror på Gud"; men när de lider orätt för sin tro ser de i människornas förföljelser ett Guds straff [och sviktar i tron]; men om din Herre ger [de troende] seger säger de helt säkert: "[Kom ihåg att] vi stod på er sida!" Skulle Gud inte veta vad Hans skapade varelser gömmer i sitt innersta

Helt visst känner Gud de troende och lika visst känner Han hycklarna.

Och förnekarna av sanningen säger till de troende: "Följ vår väg så skall vi ta på oss era synder!" Men de kan inte ta på sig [dessa troendes] synder - vad de säger är ren lögn!

De skall sannerligen få bära sina egna bördor och [andra] bördor i tillägg till sina egna; och på Uppståndelsens dag skall de helt visst få stå till svars för de [lögner] som de diktade upp.

OCH VI sände Noa till hans folk och han blev hos dem niohundrafemtio år, och de dränktes av [den stora] floden, djupt sjunkna i synd som de var.

Men Vi räddade honom och dem som var med honom i arken; Vi gjorde detta till ett tecken för alla folk.

OCH [MINNS] Abraham som sade till sitt folk: "Dyrka Gud och frukta Honom! [Ni skulle inse att] detta är bäst för er, om ni visste [skillnaden mellan rätt och orätt]!

De som ni dyrkar i Guds ställe är bara bilder utan liv, och [på så sätt] ger ni verklighet åt en lögn. De som ni tillber i Guds ställe kan inte sörja för era behov. Be därför Gud om er försörjning, dyrka Honom och tacka Honom; det är till Honom ni skall föras åter.

Och kallar ni [mig] lögnare, så har [andra] folk före er beskyllt [sina profeter] för lögn. Och på Sändebudet har ingen annan uppgift [lagts] än att med klarhet framföra [sitt budskap]."

SER INTE [förnekarna av sanningen de spår som visar] hur Gud inleder skapelsen? När tiden är inne skall Han förnya den? Detta är lätt för Gud.

Säg: "Gå ut i världen och se [dessa spår som visar] hur Han har inlett skapandet! - Till sist, när tiden är inne, skall Gud frambringa den sista skapelsen. Gud har allting i Sin makt.

Han straffar den Han vill och förbarmar sig över den Han vill och till Honom skall ni föras åter;

och ni kan inte trotsa [Hans vilja] vare sig på jorden eller i himlen, och ni har ingen annan beskyddare eller hjälpare än Gud."

De som framhärdar i att förneka sanningen i Guds budskap och [människans kommande] möte med Honom, för dem är allt hopp om Min nåd och Min barmhärtighet ute och [i det kommande livet] väntar dem ett svårt lidande.

[ABRAHAMS] folk svarade honom inte, men [några] sade [till de andra]: "Döda honom eller bränn honom [på bål]!" - men Gud räddade honom undan elden. I detta ligger förvisso budskap till människor som vill tro!

Och [Abraham] sade: "[Det är inte av egen övertygelse som] ni i Guds ställe dyrkar dessa avgudar, [utan] på grund av de känslor av vänskap [och solidaritet] som förenar er i detta liv. Men på Uppståndelsens dag skall ni ta avstånd från varandra och förbanna varandra, och Elden skall bli er slutliga hemvist och [där] skall ingen hjälpa er.

Lot, [den ende] som trodde på honom, sade: "Jag vill lämna ondskans rike och vända åter till min Herre. Det är Han som är den Allsmäktige, den Vise!"

Och Vi skänkte [Abraham sonen] Isak och [sonsonen] Jakob och kallade flera av hans efterkommande till profeter och skänkte dem uppenbarelsen. Och Vi gav honom hans lön i denna värld och i det kommande livet har han sin plats bland de rättfärdiga.

OCH [MINNS] att Lot sade till sitt folk: "Ni begår sådana skamlösa handlingar som ingen i världen någonsin begått före er!

Ni nalkas ju män, [upptända av lust], och går tvärs emot naturens vägar. Och ni gör det [öppet], när ni samlas till era skamliga sammankomster!" Hans folks enda svar var: "Be då Gud straffa oss, om du talar sanning!"

[Då] bad han: "Herre! Hjälp mig mot dem som stör ordningen på jorden och sprider [sådant] sedefördärv!"

Och när Våra sändebud kom till Abraham med det glada budskapet [om Isaks födelse], sade de: "Vi skall förinta folket i detta land; de är sannerligen onda människor."

[Abraham] sade: "Lot är [bosatt] där" - och de svarade: "Vi vet mycket väl vem som bor där; vi skall helt visst rädda honom och [hela] hans familj med undantag av hans hustru, som skall vara bland dem som blir kvar."

Och när Våra sändebud kom till Lot såg han att han inte hade möjlighet att skydda dem och blev bedrövad; men de sade: "Var inte bekymrad och sörj inte! Vi skall rädda dig och de dina utom din hustru, som är bland dem som skall bli kvar.

Vi är utsända [för att låta] ett straff från ovan [drabba] folket i detta land på grund av deras synd och deras trots."

Och av [detta straff] har Vi efterlämnat spår som ett tydligt tecken för dem som använder sitt förstånd.

TILL [folket i] Madyan [sände Vi] deras broder Shu`ayb. Han sade: "Dyrka Gud, mitt folk, och tänk på den Yttersta dagen! Sprid inte sedefördärv och annat ont på jorden!"

Men de kallade honom lögnare. Då drabbades de av ett jordskalv och morgonen fann dem liggande framstupa i sina hem.

OCH [VI lät även stammarna] Aad och Thamud gå under, vilket ni lätt kan se av [vad som återstår av] deras boplatser. Djävulen skönmålade för dem deras handlingar och spärrade [Guds] väg för dem, trots att de var klarsynta människor.

Och Qarun och Farao och Haman [lät Vi gå under på liknande sätt]. Moses kom till dem med bevis [för sanningen], men i sitt högmod [vände de honom ryggen]; [Vårt straff] kunde de emellertid inte komma undan.

Var och en av [dessa förnekare] straffade Vi för hans synd. Mot några av dem sände Vi en fruktansvärd orkan, några gick under i [en katastrof åtföljd av] ett [underjordiskt] dån, några slukades av jorden och några dränkte Vi [i havet]. Gud gjorde dem ingen orätt - det var de som gjorde sig själva orätt.

DE SOM tar andra än Gud till beskyddare kan liknas vid spindeln som väljer det allra bräckligaste hus till sin bostad. Om de bara visste [vilket bräckligt skydd de får]!

Gud vet vad de anropar i Hans ställe; Han är den Allsmäktige, den Vise.

Dessa liknelser framställer Vi för människorna, men bara de som har [sann] kunskap förstår dem helt och fullt,

[de som vet] att Gud har skapat himlarna och jorden i enlighet med en plan och ett syfte. I detta ligger helt visst ett budskap till dem som tror.

LÄS VAD som har uppenbarats för dig av denna Skrift och förrätta bönen. Bönen avhåller [den bedjande] från skamlösa handlingar och allt som strider mot rimlighet och förnuft. Men först och störst är åkallandet av Guds namn. Och Gud vet vad ni gör.