Och de som inte hoppas att de skall få möta Oss säger: "Om ändå änglar hade sänts till oss!" eller: "Om vi ändå hade fått se vår Herre!" Vilken hög uppfattning har de inte om sig själva! Vilken oförskämd uppstudsighet!"

Den Dag då de får se änglarna, finns det inte längre något hoppfullt budskap för de trotsiga syndarna och de hörs [klaga]: "Ett [oöverstigligt] hinder [utestänger oss från Guds nåd]!"

Och Vi skall se på det som de [tror sig] ha åstadkommit och Vi skall förvandla det till stoft som skingras för alla vindar.

De som har paradiset till arvedel skall den Dagen få glädjas åt en bättre boning och njuta en behagligare middagsvila.

Och den Dag då himlen och dess molntäcke rivs upp och änglarna sänds ned i våg efter våg,

då skall [alla se att] det sanna herraväldet är i den Nåderikes hand. Och för dem som förnekade sanningen skall detta bli en Dag av djupt elände,

den Dag då den orättfärdige biter sig i handen [i förtvivlan] och ropar: "Om jag ändå hade följt sändebudets väg!

Nu är jag förlorad! Om jag ändå hade avstått från vänskapen med den mannen!

Han ledde mig på avvägar, när Guds budskap redan hade nått mig." [Så] leder Djävulen människan vilse och tar därefter sin hand ifrån henne.

OCH Sändebudet har sagt: "Herre! Mitt folk ser på denna Koran som något föråldrat [som kan läggas åt sidan]."

På samma sätt har Vi låtit varje profet mötas av fientlighet från de obotfärdiga syndarnas sida; men du behöver ingen annan vägvisare eller hjälpare än din Herre.

Och de som förnekar sanningen säger: "Varför har inte [hela] Koranen uppenbarats för honom i ett sammanhang?" Så [har Vi gått till väga] för att stärka din övertygelse; ja, Vi har fogat ihop dess stycken i den bästa ordning till ett väl sammanhållet helt.

Och vilka exempel [de än lägger fram, vilka frågor] de än ställer till dig, kommer Vi att ge dig sanningen och den bästa förklaringen.

[Dina motståndare] skall föras samman [liggande framstupa] på sina ansikten [för att kastas] i helvetet; deras ställning är den mest osäkra [av allas] och de har förirrat sig längst från [den raka] vägen.

OCH VI gav Moses uppenbarelsen och gjorde hans broder Aron till hans medhjälpare

och Vi sade [till dem]: "Gå till dem som har påstått att Våra budskap är lögn" - och så förintade Vi dem till sista man.

Och [minns] Noas folk! När de kallade sina sändebud för lögnare lät Vi dem dränkas [av floden] och gjorde dem till ett tecken för människorna; för [alla] orättfärdiga har Vi ett plågsamt straff i beredskap.

Och [minns] stammarna Aad och Thamud och folket i Ar-Rass och många släkten däremellan.

Alla dessa [folk] gav Vi [varnande] exempel och [när de inte ville lyssna] utplånade Vi dem från jordens yta.

[De som inte vill tro] måste ha träffat på den stad över vilken Vi lät ett regn av död och förintelse falla. Har de inte sett något [och inte lärt något]? Nej, de ser ju inte fram mot någon uppståndelse!

När de ser dig [Muhammad] vill de försöka göra narr av dig [och säger:] "Är detta den man som skall vara Guds sändebud

Hade vi inte varit så trogna mot våra gudar, skulle han ha kunnat förmå oss att överge dem!" Men när de ser straffet [som väntar dem] skall de inse vem som hade förirrat sig längst från [den raka] vägen!

Vad anser du om den som gör sina egna lidelser till gud? Tar du ansvar för en sådan människa

Eller tror du att de flesta av dem lyssnar eller att de använder sitt förstånd? Men de är inte bättre än kreatur, nej, de har ännu oklarare begrepp om vägen [än kreatur]!

HAR DU inte sett hur Gud låter skuggan förlängas? Om Han hade velat kunde Han ha låtit den stå stilla. Men Vi har bestämt att solen skall visa den dess väg,

och till sist griper Vi den och drar den till Oss steg för steg.

Och det är Han som gör natten till en klädnad för er och gör sömnen till vila och gör [var] dag till en uppståndelse.

Och Han som sänder ut vindarna, som varslar om Hans nåd - så låter Vi rent vatten falla från skyn

för att därmed ge liv åt dött land och låta många av dem som Vi har skapat, både kreatur och människor, dricka.

Och Vi har på bästa sätt förtydligat [tecknen i Koranen] för människorna för att förmå dem till eftertanke, men de flesta människor vägrar envist att visa tacksamhet.

Om Vi hade velat skulle Vi ha sänt en varnare till varje stad.

Men lyssna inte till vad förnekarna säger utan kämpa oförtröttligt mot dem med [Koranens hjälp].

OCH DET är Han som låter de två stora vattenmassorna röra sig fritt - den enas [vatten] är sött och släcker törsten och den andras är salt och bittert - och som har rest ett hinder mellan dem, en skiljelinje som de inte kan överskrida.

Och det är Han som har skapat människan av vatten och gett henne [hennes känsla för] härstamning och släktskap och de band [som upprättas] genom äktenskap - din Herre har makt över allt.

Och [ändå finns det] de som i Guds ställe dyrkar vad som varken kan gagna dem eller skada dem. Och förnekaren gör sig till medhjälpare [till de onda krafter som sätter sig upp] mot hans Herre.

Vi har bara sänt dig [Muhammad] för att du skall förkunna ett glatt budskap om hopp och som varnare.

Säg: "För detta begär jag ingen lön av er; [jag begär] bara att den som är beredd slår in på vägen som leder till hans Herre."

Sätt din lit till Honom som lever och aldrig dör och lovprisa Honom - Han behöver ingen som underrättar Honom om Hans tjänares synder -

Han som har skapat himlarna och jorden och allt som finns däremellan under sex dagar och som tronar [över skapelsen] i Sin allmakts härlighet, Han, den Nåderike! Rikta därför dina frågor om Honom till En som är väl underrättad!

Men när de uppmanas att falla ned i tillbedjan inför den Nåderike, säger de: "Vad är då den Nåderike? Skall vi på din befallning falla ned inför vad som helst?" Och detta leder till att deras motvilja växer.

VÄLSIGNAD vare Han som har smyckat himlens valv med stjärnbilder och där satt upp en [lågande] fackla och en måne som [återkastar dess] sken!

Och det är Han som låter natten och dagen följa på varandra - [ett tecken] för den som vill begrunda [skapelsens under] eller tacka [Gud].

Den Nåderikes [sanna] tjänare går lugnt och värdigt [och utan later] på jorden, och när avgudadyrkarna vill inleda ett samtal med dem, svarar de med fredshälsningen.

Och under natten vakar de i bön - ömsom faller de ned inför sin Herre, ömsom står de upp.

Och de ber: "Skona oss, Herre, från helvetet, straffet som är ett lidande utan slut!

[Det är] en usel boning och en usel rastplats!"

Och när de ger åt andra, visar de sig varken slösaktiga eller snåla; däremellan finns en medelväg.

Och de anropar aldrig en gudom vid sidan av Gud och de berövar aldrig en människa livet - som Gud har förklarat heligt - annat än i rättfärdigt syfte, och de avhåller sig från äktenskapsbrott. Den som begår dessa svåra synder skall få sona dem med en exemplarisk bestraffning

[och] på Uppståndelsens dag skall hans straff fördubblas och han skall gå bort med skammen för att lida detta straff i evighet.

De skall inte straffas som visar ånger och blir troende och lever ett rättskaffens liv. I stället för deras dåliga handlingar skall Gud sätta goda handlingar, därför att Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig;

och den som ångrar sig och [därefter] lever rättskaffens, har vänt tillbaka till Gud i sann och uppriktig ånger.

[Den Nåderikes sanna tjänare är] också de som inte vittnar falskt och som, när de träffar på [människor inbegripna i] lättsinnigt tal, går vidare med värdighet

och som, när de erinras om sin Herres tecken, inte störtar ned, blinda och döva [som avgudadyrkarna inför sina gudabilder];

och de som ber: "Herre! Låt våra hustrur och barn skänka oss glädje och gör oss till föredöme för de gudfruktiga!"

För sitt tålamod [i livets alla skiften] skall sådana [människor] belönas med de högsta boningarna [i paradiset] och de skall hälsas välkomna med fredshälsningen.

Där skall de förbli till evig tid; där är det gott att ha sin boning och gott att vara!

SÄG, [Muhammad, till dem som inte vill tro]: "Min Herre bekymrar sig inte om er och den bön som ni försummar [att rikta till Honom]. Men ni har kallat [Hans budskap] för lögn och [straff] följer osvikligt [på denna synd]!"

Ta seen meem.

DETTA ÄR budskap ur Skriften, som är klar i sig själv och som klart framställer sanningen.

Grämer du dig över att de [som du förmanar och varnar] inte vill tro?

Om Vi ville hade Vi kunnat ge dem ett tecken från himlen, så att de hade böjt sina nackar inför det i ödmjuk underkastelse.

Men så snart en ny påminnelse når dem från den Nåderike, vänder de sig bort.

Nu har de påstått [att även detta budskap] är en lögn. Men [tids nog] skall de få veta vad det var som de förnekade och brukade skämta om.

Har de inte sett hur Vi har låtit jorden bära många nyttiga växter av alla slag

I detta ligger helt visst ett budskap [till människorna] men de vill inte tro, de flesta av dem.

Din Herre är den Allsmäktige, den Barmhärtige.

[MINNS] hur din Herre kallade Moses till Sig [och sade]: "Gå till det orättfärdiga folket,

Faraos folk; finns det inte någon bland dem som fruktar [Gud]?"

[Moses] svarade: "Herre! Jag är rädd att de kommer att kalla mig lögnare,

så att jag kommer ur fattningen och att min tunghäfta [förvärras]. Sänd därför bud efter Aron!

De kan också ställa mig till svars för ett brott [som jag har begått] och jag är rädd att de kanske kommer att döda mig."

[Gud] svarade: "Du har ingenting att frukta! Bege er nu i väg med Våra tecken, [du och din broder]; Vi skall vara med er och lyssna [till allt].

Och gå till Farao och säg: 'Världarnas Herre har sänt oss [med begäran]

att du låter Israels barn lämna landet med oss.'”

[När Moses hade framfört sitt budskap] sade [Farao]: "Fostrade vi dig inte när du var barn [och du växte upp] hos oss? Och bodde du inte mitt ibland oss [många] år av ditt liv

Och ändå begick du den handling som du begick och visade därmed [din] otacksamhet."

[Moses] svarade: "Jag gjorde detta vid en tid då jag hade hamnat på orätta vägar

och jag flydde från er därför att jag fruktade [för mitt liv]. Men min Herre har skänkt mig omdöme [och visdom] och har utsett mig till en av [Sina] budbärare.

Och din godhet mot mig - består den i att du har gjort israeliterna till dina slavar?"

Farao sade: "Vad är det [du säger]? Världarnas Herre?"

[Moses] svarade: "[Gud är] Herre över himlarna och jorden och allt som finns däremellan; [det skulle ni inse] om ni har viljan att bli övertygade."

[Farao] sade till de kringstående: "Har ni hört [på maken]?"

[Moses] sade: "[Han är] er Herre och [alla] era förfäders Herre."

[Farao] sade: "Denne [föregivne] profet, som [påstår att han] är utsänd till oss, måste vara besatt!"

[Moses] fortsatte: "[Han är] Herre över öst och över väst och allt som finns däremellan - [det skulle ni inse] om ni använde ert förstånd!"

[Farao] sade: "Om du sätter upp någon annan än mig som gud, skall jag minsann låta kasta dig i fängelse!"

[Moses] svarade: "Även om jag ger dig ett klart [bevis]?"

[Farao] sade: "Kom då fram med det, om du talar sanning!"

Då kastade [Moses] sin stav, och det var tydligt [för alla att] den var en orm;

och han drog fram sin hand och [alla kringstående] såg att den var [skinande] vit.

[Farao] sade till stormännen som omgav honom: "Denne är helt säkert en mästare i trolldom,

som vill driva bort oss från vårt land med hjälp av sin trolldom. Vad råder ni mig till?"

De svarade: "Låt honom och hans broder vänta medan du sänder bud till städerna

att alla skickliga trollkarlar skall inställa sig hos dig."

Och så församlades trollkarlarna vid den tid och på den dag som getts till känna

och människorna tillfrågades om alla hade infunnit sig.

[Och någon sade:] "Kanske får vi gå med [i processionen] bakom trollkarlarna, om de segrar."

Då trollkarlarna kom, sade de till Farao: "Vi väntar oss minsann en frikostig belöning om det är vi som tar hem segern."

[Farao] svarade: "Visst! Och ni skall höra till dem som står mig nära."

Moses sade till dem: "Kasta nu vad det är ni vill kasta!"

Och de kastade sina rep och sina stavar och sade: "Så sant som all makt ligger hos Farao är det vi som har segrat!"

Då kastade Moses sin stav och den slukade synvillorna som de hade framkallat.

Och trollkarlarna kastade sig ned på sina ansikten

och utropade: "Vi tror nu på världarnas Herre,

Moses och Arons Herre!"

[Farao] sade: "Tror ni på honom innan jag har gett er tillåtelse? Han måste vara den mästare som har undervisat er i trolldom! Men ni skall få pröva på [min vrede]! Jag svär att jag skall hugga av er motsatt hand och fot till sista man; ja, jag skall korsfästa er utan förskoning!"

De svarade: "[Det är för oss] ett mindre ont, eftersom vi återvänder till vår Herre.

Vi hoppas få Hans förlåtelse för våra synder, då vi är de första som antar tron."

[EFTER EN tid] gav Vi Moses genom ingivelse denna befallning: "Tåga bort med Mina tjänare under natten, ni kommer nämligen att förföljas!"

Och Farao sände bud till städerna med befallning att [männen] skulle inkallas till krigstjänst [och att följande skulle kungöras:]

"[Israeliterna] är en ynklig skara,

fulla av avoghet mot oss;

men vi är ett folk på vår vakt

och vi har drivit bort dem från deras trädgårdar och källor

och de rikedomar de samlade och den hedersamma plats [som de intog i vårt land]."

Så [gick de till väga]. - Men [därefter] gav Vi Israels barn [allt] detta i arv.

Och de förföljande [egyptierna] hann upp dem vid soluppgången;

och när de två människohoparna kom inom synhåll för varandra, ropade de som tågade med Moses: "De kommer att hinna ifatt oss [och göra slut på oss]!"

[Moses] svarade: "Nej! Min Herre är med mig och Han kommer att leda mig."

Och Vi befallde Moses: "Slå på vattnet med din stav!" - och se, då delade sig [havet] och de två delarna reste sig som mäktiga berg.

Och Vi ledde förföljarna fram till denna plats.

Vi räddade Moses och alla som var med honom

och därefter lät Vi de andra dränkas.

I detta ligger helt visst ett budskap [till människorna] men de flesta av dem vill inte tro.

Din Herre är den Allsmäktige, den Barmhärtige.

OCH BERÄTTA för dem om Abraham -

hur han frågade sin fader och sitt folk: "Vad är det ni tillber?"

De svarade: "Vi tillber [våra] gudabilder och vi skall fortsätta att ge dem vår hängivna dyrkan."

[Abraham] sade: "Hör de er när ni anropar dem,

eller kan de hjälpa er eller skada er?"

De svarade: "Nej, men vi gör vad vi har sett våra fäder göra."

Han sade: "Har ni ägnat en tanke åt vad det är ni dyrkar,

ni och alla era förfäder

Dessa [gudar] är mina fiender - [för mig] finns ingen [gud] utom världarnas Herre.

Det är Han som har skapat mig och Han som leder mig,

och Han som ger mig mat och dryck.

Och när jag är sjuk, återger Han mig hälsan.

Han skall låta mig dö och därefter väcka mig till nytt liv

och på Domens dag - det är mitt hopp - skall Han förlåta mig mina synder!"

[Och Abraham bad:] "Herre! Ge mig visdom och förena mig med skaran av Dina rättfärdiga [tjänare];

och låt efterkommande släkten minnas mig som en man av sanning

och gör mig till en av arvtagarna till lycksalighetens lustgårdar.

Och förlåt min fader - han var en av dem som gick vilse -

och förnedra mig inte på Uppståndelsens dag,

den Dag då varken rikedom eller söners [mångfald] skall vara till gagn

och då bara den [kan känna sig trygg] som stiger fram inför Gud med rent hjärta."

Då skall paradiset föras fram till de gudfruktiga,

och helvetet skall göras fullt synligt för dem som räddningslöst gått vilse;

och de skall tillfrågas: "Var är de som ni tillbad

i Guds ställe? Kan de hjälpa er eller [ens] hjälpa sig själva?"

Och de skall störtas på huvudet i helvetet, de och de som räddningslöst gått vilse

liksom Iblees hjälptrupper, alla tillsammans.

Och när de tvistar [i helvetet] skall de säga:

"Vid Gud! Vilket grovt misstag gjorde vi inte

då vi satte er vid sidan av världarnas Herre.

Bara de obotfärdiga syndarna kunde förleda oss [till detta].

Nu har vi ingen som kan tala till förmån för oss,

och ingen sann vän [som hjälper oss].

Om vi ändå fick börja om på nytt! Då skulle vi vara ett med de troende."

I detta ligger förvisso ett budskap [till människorna], men de flesta av dem vill inte tro.

Din Herre är den Allsmäktige, den Barmhärtige.

[ÄVEN] NOAS folk beskyllde [Guds] budbärare för lögn.

Och deras broder Noa sade till dem: "Fruktar ni inte Gud

Jag är ett sändebud [utsänd] till er, som ni kan lita på;

frukta därför Gud och lyd mig!

Jag begär ingen lön av er för detta - min lön får jag inte av någon annan än världarnas Herre;

frukta därför Gud och lyd mig!"

De svarade: "Skall vi tro på dig som [bara] har slöddret till anhängare?"

Han sade: "Jag kan inte veta vad de förut haft för sig!

De skall inte stå till svars inför någon annan än min Herre - förstår ni inte det?

Jag har inte rätt att stöta bort dem [som säger att de är] troende.

Jag är endast en varnare, som varnar klart och entydigt."

De sade: "Du kommer minsann att bli stenad till döds, Noa, om du inte slutar med detta!"

[Då] bad han: "Herre! Mitt folk tror inte på mina ord.

Gör därför sanningen uppenbar i min [tvist] med dem, och rädda mig och de troende som följer mig!"

Och Vi räddade honom och dem som följde honom i den fullastade arken;

sedan lät Vi dem som blev kvar dränkas.

I detta ligger förvisso ett budskap [till människorna], men de flesta av dem vill inte tro.

Din Herre är den Allsmäktige, den Barmhärtige.

[ÄVEN stammen] Aad beskyllde [Guds] budbärare för lögn.

Och deras broder Hud sade till dem: "Fruktar ni inte Gud

Jag är ett sändebud [utsänd] till er som ni kan lita på;

frukta därför Gud och lyd mig!

Jag begär ingen lön av er för detta - min lön får jag inte av någon annan än världarnas Herre.

Är det för ert nöjes skull som ni reser minnesmärken på varje kulle

och de befästa borgar ni bygger - hoppas ni därigenom nå odödlighet?

Och varför går ni till väga med sådan grymhet, när ni utövar er makt?

Frukta nu Gud och lyd mig!

Frukta Honom som har skänkt er allt det som ni [själva] vet,

skänkt er boskap och söner,

och trädgårdar och källor.

Jag är rädd att straffet [annars] drabbar er en olycksdiger Dag!"

De svarade: "Det är likgiltigt för oss om du förmanar oss eller inte förmanar oss;

det [vi gör är det som] har varit [våra] förfäders sed sedan urminnes tid,

och vi kommer inte att straffas [för detta]!"

Och när de kallade honom lögnare, lät Vi dem gå under. I detta ligger förvisso ett budskap [till människorna], men de flesta av dem vill inte tro.

Din Herre är den Allsmäktige, den Barmhärtige.

[ÄVEN stammen] Thamud beskyllde [Guds] budbärare för lögn.

Deras broder Salih vände sig till dem och sade: "Fruktar ni inte Gud

Jag är ett sändebud [utsänd] till er, som ni kan lita på;

frukta därför Gud och lyd mig!

Jag begär ingen lön av er för detta - min lön får jag inte av någon annan än världarnas Herre.

Tror ni att ni [alltid] skall få bo kvar här i trygghet

bland trädgårdar och källor

och åkerfält och dadelpalmer med deras smäckra blomkolvar

Och [fortsätta att] hugga ut bostäder åt er i bergväggen med den skicklighet [ni har uppnått]?

Frukta nu Gud och lyd mig,

och lyd inte de råd ni får av slösarna och de omåttliga,

de som stör ordningen på jorden och sprider sedefördärv och inte vill bättra sig!"

De sade: "Du är bara en av dem som har fallit offer för trolldom,

du är ingenting annat än en människa som vi! Visa oss ett tecken, om du talar sanning!"

Han svarade: "Här är ett kamelsto; hon har rätt att vattnas och ni har rätt att vattna [era djur] på en fastställd dag.

Låt henne inte komma till skada; [i annat fall] kommer straffet att drabba er en olycksdiger dag!"

Men de slaktade henne på grymmaste sätt, en handling som de fick ångra,

när de drabbades av det [förutsagda] straffet. I detta ligger förvisso ett budskap [till människorna], men de flesta av dem vill inte tro.

Din Herre är den Allsmäktige, den Barmhärtige.

[ÄVEN] LOTS folk beskyllde [Guds] budbärare för lögn.

Och deras broder Lot sade till dem: "Fruktar ni inte Gud

Jag är ett sändebud [utsänd] till er, som ni kan lita på;

frukta därför Gud och lyd mig!

Jag begär ingen lön av er för detta - min lön får jag inte av någon annan än världarnas Herre.

Måste ni, ensamma i hela skapelsen, söka er till ert eget manliga kön

och förbigå dem som er Herre har skapat till hustrur åt er? Ni överskrider verkligen alla gränser!"

De sade: "Lot! Vi svär att du kommer att jagas bort [från denna stad], om du inte slutar [med dina förmaningar]!"

[Lot] svarade: "Jag hör till dem som känner den starkaste avsky för det ni gör!"

[Och han bad till Gud:] "Herre! Rädda mig och de mina från [dessa människor och] deras förehavanden!"

Och Vi räddade honom och hela hans familj

utom en gammal kvinna, som var bland dem som dröjde sig kvar.

Därefter lät Vi de övriga gå under

i ett regn [av död och förintelse] som Vi sände över dem. Ett olycksbringande regn, det som faller över dem som har varnats [förgäves]!

I detta ligger förvisso ett budskap [till människorna], men de flesta av dem vill inte tro.

Din Herre är den Allsmäktige, den Barmhärtige.

[ÄVEN] FOLKET i [Madyans] skogsklädda dalar beskyllde [Guds] budbärare för lögn.

Deras broder Shu`ayb sade till dem: "Fruktar ni inte Gud

Jag är ett sändebud [utsänd] till er, som ni kan lita på;

frukta därför Gud och lyd mig!

Jag begär ingen lön av er för detta - min lön får jag inte av någon annan än världarnas Herre.

Ge fullt mått och tillskansa er inte vinst på andras bekostnad;

väg med rättvisande våg

och inkräkta inte på andras rättigheter. Sprid inte sedefördärv eller annat ont på jorden,

men frukta Gud som har skapat er och [alla] släkten före er!"

De sade: "Du är bara en av dem som har fallit offer för trolldom,

du är ingenting annat än en människa som vi, och vi anser att du är en lögnare.

Men försök förmå himlen att störta ned i stycken över oss, om du talar sanning!"

Han svarade: "Min Herre har full kännedom om vad ni tar er för."

Men de beskyllde honom [än en gång] för lögn. Och straffet drabbade dem en dag vars ljus skymdes i mörker, en straffets och skräckens dag.

I detta ligger förvisso ett budskap [till människorna], men de flesta av dem vill inte tro.

Din Herre är den Allsmäktige, den Barmhärtige.

DENNA [SKRIFT] är en uppenbarelse från världarnas Herre;

ingivelsens trogna ande har stigit ned

[och ingjutit] den i ditt hjärta, för att du skall vara en av varnarna

[och varna] på ren och klar arabiska.

Dess [sanning] fanns helt visst i äldre tiders böcker med nedtecknad gudomlig visdom.

Är det inte ett tecken för dem att lärda män bland Israels barn visste detta?

Men även om Vi hade uppenbarat den för någon som inte har arabiska till modersmål,

och han hade läst upp den för dem [på sitt språk], skulle de inte ha trott.

Så har Vi låtit [budskapet] passera in och ut genom de obotfärdiga syndarnas hjärtan.

Men de kommer inte att tro förrän de ser framför sig det plågsamma straff

som [är förberett och som] skall drabba dem plötsligt, när de ingenting anar;

och då kommer de att ropa: "Kan vi få ett uppskov?"

Är det då verkligen deras önskan att skynda på Vårt straff?

Vad tror du? - Om Vi under åratal hade låtit dem njuta av livet

och sedan lät det [straff] drabba dem som de hade varnats för,

vilken nytta hade de då av det långa, behagliga liv som de fick leva

Vi har aldrig låtit ett folk förgås som inte fått ta emot dem som varnade

[och] påminde dem; Vi tillfogar nämligen ingen [av Våra tjänare] orätt.

Det är inte onda andar som har stigit ned med denna [Skrift];

[den uppgiften] är inte för dem och de förmår inte [utföra den],

ja, de hålls till och med på sådant avstånd att de inte [ens] kan lyssna [till den].

Anropa därför inte en annan gud vid sidan av Gud; i annat fall kommer du att höra till dem som skall straffas.

Och varna dem som står dig närmast [för Guds straff]

och bred ödmjukt din [ömhets] vinge över dina troende anhängare;

men säg, om någon vägrar att följa dig: "Jag är inte ansvarig för vad ni gör" -

och lita till den Allsmäktige, den Barmhärtige,

som ser dig när du reser dig [ensam],

och när du är [hos dem] och de faller ned på sina ansikten i tillbedjan.

Han är Den som hör allt, vet allt.

[Säg, Muhammad:] "Skall jag säga er till vem de onda andarna stiger ned

De stiger ned till alla syndiga bedragare [beredda att själva föras bakom ljuset];

de lyssnar gärna, men de flesta av dem lägger [egna] lögner [till det som de kan snappa upp]."

Och poeterna - dem följer sådana som är osäkra om vägen.

Har du inte sett hur de strövar genom alla dalar utan mål

och hur de säger ett men gör ett annat?

Men [så uppträder] inte de troende som lever rättskaffens och ständigt anropar Gud och som försvarar sig när de blivit föremål för [hätska och hånfulla] angrepp. Och de som har gjort sig skyldiga till [dessa] orättmätiga angrepp skall [snart] få se vilken vändning deras liv kommer att ta!

Taa seen. DETTA ÄR budskap ur Koranen, en Skrift som är klar i sig själv och som klart framställer sanningen,

en vägledning och ett glatt budskap om hopp till de troende,

de som förrättar bönen och ger åt de behövande; det är de som har förvissningen att det eviga livet [väntar].

Vi har låtit dem som inte tror på det eviga livet se sina handlingar i ett förskönande ljus och så går de sin väg fram, snubblande än hit än dit i blindo.

Ett bittert straff väntar dem och i det eviga livet skall de stå som förlorare.

Du har [Muhammad] fått ta emot [uppenbarelsen av] Koranen av en vis, en allvetande [Herre].

[MINNS] att Moses sade till de sina [i öknen]: "Jag ser en eld i fjärran. Där kan jag kanske få upplysning [om vägen] eller hämta några glödande kol, så att ni kan värma er."

Men när han närmade sig Elden [hörde han en röst som] ropade: "Välsignade är de som står intill elden och de som befinner sig i dess närhet! Stor är Gud, världarnas Herre, i Sin härlighet!"

[Och Gud talade till Moses och sade:] "Moses! Jag är Gud, den Allsmäktige, den Vise!"

Och: "Kasta nu din stav!" Och när [Moses] såg den röra sig kvickt, som om den hade varit en orm, vände han sig bort och ville fly därifrån. [Gud talade på nytt till Moses och sade:] "Moses! Du har ingenting att frukta - [Mina] utsända känner ingen fruktan inför Mig

och inte heller de som gjort ont men sedan gör gott i det ondas ställe. Ja, Jag är ständigt förlåtande, barmhärtig."

Och [Gud sade:] "För in din hand [och lägg den mot din sida]; när du drar fram den skall den lysa vit, utan en fläck. [Dessa är två] av nio tecken [som du skall visa] för Farao och hans folk; de är människor förhärdade i synd och trots."

Men när de fick se Våra tecken, som [borde ha] öppnat deras ögon, sade de: "Detta är uppenbar trolldom!"

Och i sin ondska och sitt högmod förnekade de [tecknen], trots att de i sitt innersta var övertygade om deras äkthet. Se vilket slut dessa främjare av oordning och sedligt fördärv gick till mötes!

OCH VI gav David och Salomo kunskap [om många ting]. Och de sade: "Låt oss lova och prisa Gud, som har skänkt oss Sin nåd i rikare mått än andra troende [Guds] tjänare!"

Och Salomo ärvde Davids [profetiska visdom]. Och han sade: "[Hör på,] alla! Vi har fått lära oss förstå fåglarnas språk och något av allt [gott i denna värld] har kommit oss till del - sannerligen ett tydligt tecken på [Guds] nåd!"

[En dag] lät Salomo sina arméer av osynliga väsen, människor och fåglar samlas och han formerade dem [till marsch och de marscherade]

till dess de kom till Myrornas dal. [Då] hördes en myra ropa: "Myror! Skynda er in i era bostäder så att inte Salomo och hans soldater trampar ihjäl er utan att de [ens] märker det!"

Salomo log glatt åt myrans ord och han [bad till Gud och] sade: "Herre! Låt min tacksamhet för Dina välgärningar mot mig och mot mina föräldrar förbli levande, och hjälp mig att leva rättskaffens så att Du kan se [på mina handlingar] med välbehag, och gör mig av nåd till en av Dina rättfärdiga tjänare!"

Och [en dag] då han mönstrade sina fåglar sade han: "Varför ser jag inte härfågeln? Är det möjligt att den inte är här

Jag skall minsann straffa den strängt, nej, jag skall döda den, om den inte kan ge mig ett gott skäl [för sin frånvaro]!"

[Härfågeln] blev inte [borta] länge och [när den återkom] sade den: "Jag har fått veta något som du inte vet: jag har med mig säkra underrättelser till dig från sabéernas land.

Jag har fått se att en kvinna härskar över dem; hon har fått allt [av denna världens goda] och hennes tron är en mäktig och lysande [tron].

Och jag har fått se hur hon och hennes folk tillber solen i stället för Gud; Djävulen har nämligen utmålat deras handlingar för dem i ett förskönande ljus och han har spärrat vägen för dem och de är helt utan vägledning.

[Han har intalat dem] att de inte skall falla ned i tillbedjan inför Gud, som uppenbarar det som är dolt i himlarna och på jorden och som vet allt det ni håller hemligt och det ni öppet tillkännager;

Gud, ingen gudom finns utom Han - Herren till härlighetens och allmaktens tron."

[Salomo] sade: "Vi skall se om du har talat sanning eller om du är en lögnare.

Flyg med detta brev från mig och kasta ned det till dem; håll dig sedan på avstånd från dem, till dess du ser vad deras svar blir."

[När drottningen läst brevet] sade hon: "Aktade rådgivare! Jag har tagit emot ett brev hållet i högstämda ordalag.

Det är från Salomo [som säger:] 'I Guds den Nåderikes, den Barmhärtiges namn!

Uppres er inte i högmod mot mig; kom i stället till mig beredda att underkasta er!'”

[Drottningen fortsatte:] "Aktade rådgivare! Låt mig höra er uppfattning i denna sak som jag har att ta ställning till; jag har aldrig avgjort en fråga utan att ha inhämtat ert råd."

De svarade: "Vår militära styrka är avsevärd och våra män har stort mod, men avgörandet ligger hos dig. Tillkännage därför din vilja, när du har tagit saken under övervägande."

Hon sade: "När kungar erövrar ett land, vållar de förstörelse och förödmjukar folkets ledare. Ja, så går de till väga.

Men jag vill sända gåvor till [Salomo och hans hov] och avvakta det [svar] som sändebuden för med sig tillbaka."

Och när [sändebudet] kom till Salomo, sade denne: "Vill ni lägga rikedom till mina rikedomar, fastän det som Gud har skänkt mig överträffar det Han har gett er. Men sola er själva i glansen av er gåva!

Återvänd nu till dem [som har sänt dig med detta svar:] "Vi ska sannerligen komma mot dem med styrkor som de inte kan stå emot, och Vi skall driva dem ut ur [deras land], förnedrade och förödmjukade!"

[NÄR SALOMO hörde att drottningen avsåg att besöka honom] sade han till [sitt råd]: [”Ärade rådsmedlemmar!] Vem av er kan föra hennes tron till mig innan hon anländer med sitt följe för att tillkännage sin underkastelse?”

En listig demon bland de osynliga väsendena sade: "Jag skall hämta den åt dig innan du reser dig från din plats. Jag har styrka nog för detta [uppdrag] och du kan lita på mig!"

Den som hade kunskap om uppenbarelsen sade då: "Jag skall föra hit den innan din blick återvänder till ditt öga!" Och när [Salomo] såg den stå framför sig sade han: "Detta är en nåd från min Herre; Han vill pröva mig [och låta mig visa] om jag är tacksam eller otacksam. Den tacksamme har [själv] gott av sin tacksamhet och den som är otacksam [vållar inte Gud någon skada]; min Herre är Sig själv nog och Han är den givmilde Givaren."

[Och] Han sade: "Ändra utseendet på hennes tron [något]. Vi får se om hon [trots detta] låter sig ledas [till sanningen] och känner igen sin tron eller inte."

Och när hon kom, tillfrågades hon: "Är det så din tron ser ut?" Hon svarade: "Den [jag ser här] är mycket lik den." Och [Salomo sade:] "Vi har fått kunskap före henne och vi har underkastat oss Guds vilja.

Men [hon har själv kommit fram till sanningen], trots att hon hindrades av det som hon tidigare dyrkade i stället för Gud; hon tillhör ju ett ogudaktigt folk."

[Då] man bjöd henne att stiga in på palatsets gård trodde hon att det var [en bassäng med] djupt vatten och blottade benen [för att fästa upp sina kjolar]. [Men Salomo] sade: "Det är en gård belagd med glas." Hon utbrast: "Herre! Jag har gjort orätt mot mig själv [genom att tillbe solen]! Men nu, tillsammans med Salomo, underkastar jag mig Guds, världarnas Herres, vilja!"

TILL [stammen] Thamud sände Vi deras broder Salih [med budskapet:] "Tillbe Gud [och ingen annan]!" Och de [delade sig i] två grupper som tvistade med varandra.

Han sade: "Mitt folk! Varför vill ni hellre att straffet [drabbar er] än få del av Guds nåd? Varför ber ni inte om Guds förlåtelse? Kanske får ni erfara [Hans] barmhärtighet."

De svarade: "Vi ser i din och dina anhängares [ankomst] ett varsel om kommande olyckor!" Han sade: "Ert öde [lyckligt eller olyckligt] ligger helt i Guds hand. Nej, vad som nu sker är att ni sätts på prov."

I staden fanns nio män som begick [ständiga] övergrepp och som inte ville bättra sig.

De sade: ”Låt oss svära vid Gud att vi skall överfalla honom och hans familj under natten [och slå ihjäl dem]; därefter skall vi säga till den som bevakar hans rätt: 'Vi har inte bevittnat mordet på dem; det vi säger är rena sanningen!'”

De smidde sina onda planer - men Vi smed [också] Våra planer utan att de anade något.

Se här vad deras ondska ledde till: Vi lät dem och deras folk gå under till sista man;

och nu, på grund av den orätt de gjorde, står deras boplatser öde. I detta ligger helt visst ett budskap till de insiktsfulla:

Vi räddade dem som hade tron och fruktade [Gud].

OCH [MINNS] Lot, som sade till sitt folk: "Begår ni dessa skamlösa handlingar med öppna ögon?

Måste ni gå, upptända av lust, till andra män i stället för till kvinnor? Nej, ni saknar alla begrepp [om rätt och orätt]!"