RÄKENSKAPENS stund kommer allt närmare människorna, men de vänder sig likgiltigt bort [om frågan förs på tal].

När en ny påminnelse från deras Herre når dem lyssnar de [förstrött], utan att överge sina tidsfördriv

och medan deras sinnen är upptagna av andra tankar. De [som sätter gudar vid Guds sida] håller sina hemliga överläggningar [och frågar varandra:] "Är denne [Muhammad] något mera än en dödlig människa som vi? Skall vi då, vi som är klarsynta, gå med på [att lyssna till] hans [vältalighet som bländar och förhäxar som] trolldom?"

Säg: "Min Herre vet allt som sägs i himlen och på jorden; Han är Den som hör allt, vet allt."

Och de går så långt att de säger: ["Detta är bara] ett virrvarr av drömmar" [eller] "nej, han har [själv] hittat på alltsammans" [eller] "nej, han är ju poet". - "Låt honom nu visa oss ett tecken liksom de tidigare [profeterna] sändes [med tecken]!".

Inget av de folk i äldre tid som Vi lät gå under trodde [sina profeter]. Skall då dessa [sentida efterföljare] vara lättare att övertyga?

De som Vi har sänt före dig [som sändebud] var ingenting annat än män för vilka Vi uppenbarade [Våra budskap]. Fråga då dem som går efter [de tidigare uppenbarelserna], om ni inte vet det.

Inte heller gav Vi dem kroppar som inte behövde föda och de var inte odödliga.

Till sist uppfyllde Vi Vårt löfte och räddade dem och de [andra] som Vi ville [rädda], och dem som hade förslösat sina själar lät Vi gå under.

[ARABER!] Vi har nu uppenbarat för er en Skrift varigenom ert namn skall ihågkommas och hållas i ära; vill ni då inte använda ert förstånd

Hur många folk har Vi inte låtit gå under på grund av den myckna orätt som de begick, och efter dem har Vi låtit nya släkten stiga fram!

När de fick känning av Vårt stränga [straff] ville de fly undan på snabbaste sätt,

[men en röst hejdade dem:] "Fly inte! Återvänd till ert ombonade liv i bekvämlighet och överflöd och till era hem; kanske får ni några frågor [som ni måste svara på]."

[Då] jämrade de sig: "Vi har dragit olycka över oss genom att begå all den orätt som vi begick!"

Och deras jämmerrop tystnade inte förrän Vi [mejade ned dem och] lämnade dem som de torra, döda stråna [efter] skörden.

VI HAR inte skapat himlen och jorden och allt som finns däremellan för ros skull.

Om Vårt syfte hade varit förströelse kunde Vi ha funnit den inom Oss själva, om Vi verkligen skulle vilja ägna Oss åt något sådant.

Nej, Vi slungar sanningen mot lögnen så att alla falska [påståenden eftertryckligt] vederläggs, och så tynar [lögnen] bort och dör. Ni drar olycka över er genom era [försök] att beskriva [Guds] Väsen,

Honom som allt och alla i himlarna och på jorden tillhör! De som står nära Honom håller sig inte för goda att tjäna Honom och de förtröttas inte.

De prisar Honom natt och dag utan att mattas [i sin hängivelse].

Men det finns de som har satt upp gudar hämtade från jorden och [påstår att] de återuppväcker de döda!

Men om det i himlen eller på jorden hade funnits gudar vid sidan av Gud skulle världsalltets ordning ha brutit samman! Stor är Gud i Sin härlighet, Herren till allmaktens tron, fjärran från [deras försök] att beskriva [Hans Väsen]!

[Ingen] kan ställa Honom till svars för Hans handlande, men [människorna] skall stå till svars [för sina handlingar].

Icke desto mindre dyrkar de [falska] gudar i Hans ställe! Säg [Muhammad]: "Lägg fram era bevis; detta är Påminnelsens [ord, Påminnelsen] som har nedsänts till dem som följer mig och Påminnelsen [som sändes] till dem som var mina föregångare." Men de flesta känner inte sanningen och [därför] vänder de sig bort.

Vi har aldrig sänt en profet före dig utan att uppenbara för honom: "Det finns ingen annan gud än Jag - tillbe Mig!"

Och de säger: "Den Nåderike har [avlat] en son." Nej, stor är Han i Sin härlighet! [Alla] är de Hans tjänare som Han har bevisat stor heder;

de talar inte förrän Han har talat, och de handlar [bara] när Han befaller.

Han vet allt vad [människor] kan veta och allt som är dolt för dem, och de kan inte tala till förmån för någon annan än den som Han är nöjd med. Och de bävar inför Hans [majestät].

Och om någon av dem sade: "Jag är en gud sida vid sida med Honom", skulle Vi straffa honom med helvetet; så lönar Vi dem som begår orätt.

INSER DE inte, de som vill förneka sanningen, att himlarna och jorden [en gång] utgjorde en enda, sammanhållen massa och [att] Vi skilde dem åt? Och [vet de inte] att Vi har låtit allt liv uppstå ur vatten? Har de då ingen tro?

Och [ser de inte att] Vi har sänkt ned i jorden fast förankrade berg, så att den inte svajar under deras fot, och banat vägar över den för att de skall kunna komma fram

och byggt himlens [valv] som ett väl skyddat tak? Men de vänder ryggen åt [naturens alla] tecken!

Också natten och dagen är Hans verk, liksom solen och månen, som rör sig var och en i sitt kretslopp.

VI HAR inte skänkt evigt liv åt någon människa före dig [Muhammad]; om du måste dö, skulle de då få leva för evigt?

Varje människa skall smaka döden; och Vi prövar er genom de frestelser [som följer] med såväl motgång som medgång. Och ni skall föras tillbaka till Oss.

Men när förnekarna av sanningen ser dig är allt de vill att göra dig till åtlöje [och den ene säger till den andre]: "Är det han som talar [nedsättande] om våra gudar?" Men [själva] förnekar de den Nåderike, så snart [de hör] Hans namn nämnas.

Människan är av naturen en otålig varelse. Jag skall låta er se Mina tecken, men begär inte att Jag skall visa er dem i förtid!

Och de frågar: "När kommer detta löfte [om uppståndelse och dom] att infrias, om det som ni har sagt är sant?"

Om förnekarna visste [att den tid kommer] då de förgäves skall försöka skydda ansikte och rygg mot elden och ingen skall hjälpa dem!

Ja, den [Yttersta stunden] skall komma över dem plötsligt och de skall stå där förvirrade och förstummade; de kan inte hejda dess [ankomst] och de kommer inte att beviljas uppskov.

[Även] före dig har sändebud gjorts till åtlöje, men [till sist] blev upptågsmakarna inringade just av det som deras skämt brukade handla om.

Säg: "Vem skyddar er om natten och om dagen mot den Nåderikes [vrede]?" Nej, de vill inte påminnas om sin Herre och vänder ryggen till.

Har de då andra gudar än Oss som skyddar dem? Men dessa [gudar] kan inte [ens] hjälpa sig själva och har ingen som skyddar dem mot Oss!

Nej, Vi lät dem - liksom deras fäder - njuta av livets goda så länge att de fann tiden lång. Ser de då inte hur Vi går till väga mot [ett] land och berövar det dess bästa resurser [och låter dess tidigare storhet och makt följas av nedgång och fall]? Tror de ändå att de [till sist] skall hemföra segern

SÄG [Muhammad]: "Jag varnar er inte med andra ord än de som uppenbaras [för mig]!" Men de som [låtsas] döva kan inte uppfatta varningen.

Och så snart de får känning av en vindstöt av din Herres straff, jämrar de sig: "Vi har dragit olycka över oss med all den orätt som vi begick!"

På Uppståndelsens dag skall Vi ställa fram rättvisande vågar och ingen skall då lida den minsta orätt. [Allt,] till och med det som väger så litet som ett senapskorn, skall Vi dra fram i ljuset. Det är Vi som bäst håller räkning på allt.

VI GAV Moses och Aron den måttstock med vilken rätt kan mätas och skiljas från orätt, ett ljus [för att lysa upp människornas väg] och en påminnelse för dem som fruktar Gud,

som bävar inför sin Herre, trots att de inte kan se eller förnimma Honom, och som ängslas för [den Yttersta] stunden.

Även denna [Koran] är en välsignad påminnelse som Vi har uppenbarat. [Är ni beredda att] förkasta den

REDAN i hans ungdom gav Vi Abraham kunskap om den rätta vägen och ett rättrådigt handlande; Vi visste att han var [värdig Våra gåvor].

Till sin fader och sitt folk sade han: "Vad föreställer dessa statyer som ni dyrkar med en sådan hängivenhet?"

De svarade: "Vi såg våra fäder dyrka dem."

Han sade: "Det är tydligt att ni och era fäder helt har gått vilse."

De sade: "Säger du detta på fullt allvar, eller vill du skämta?"

Han svarade: "[Jag talar allvar!] Er Herre är himlarnas och jordens Herre, Han som har skapat dem, och jag är en av dem som vittnar om detta."

[För sig själv sade han:] "Jag skall vid Gud sannerligen ta itu med era avgudar så snart ni vänder ryggen till!"

Och så slog han dem i stycken, alla utom den förnämste av dem, så att de skulle kunna vända sig till honom.

[När de såg förödelsen] sade de: "Vem har gjort detta mot våra gudar? Han har begått en svår orätt!"

[Några] sade: "Vi hörde en ung man tala om dem; hans namn är Abraham."

[De andra] sade: "För hit honom inför allt folket, så att de kan [berätta vad de får] bevittna!"

[När han förts fram] frågade de: "Har du, Abraham, gjort detta mot våra gudar?"

Han svarade: "Nej, det var denne, den förnämste av dem, som gjorde det. Men fråga dem ni, om det är så att de kan tala."

Då återgick de till att diskutera inbördes och [några] sade [till de andra]: "Det är ni som har gjort orätt!"

Men så svängde de om [och sade till Abraham:] "Du vet mycket väl att dessa [bilder] inte kan tala!"

[Då] sade han: "Dyrkar ni alltså i stället för Gud det som varken kan gagna eller skada er

Skam över er och det som ni dyrkar i Guds ställe! Vill ni inte använda ert förstånd?"

[Då] ropade de: "Låt oss bränna honom [på bål] och hämnas gudarna, om [något] måste göras [för dem]!"

[Då] befallde Vi elden: "Bli svalka och säkerhet för Abraham!"

[Sedan] försökte de snärja Abraham med list, men [Vi korsade deras planer] och lät dem stå som förlorare:

Vi räddade honom och Lot [och förde dem] till det land som Vi har välsignat för alla folk.

Och som ännu en gåva av Vår nåd skänkte Vi honom [sonen] Isak och [dennes son] Jakob och Vi gjorde dem alla till rättsinniga människor;

och gjorde dem till ledare som ledde [människorna] enligt Våra befallningar, och Vi ingav dem [vilja] att göra gott och att regelbundet förrätta bönen och att hjälpa de behövande. Och de ägnade Oss hela sin dyrkan.

OCH [MINNS] Lot! Vi gav honom visdom och kunskap, och Vi räddade honom från [hans] folk, som begick onda och skamliga handlingar; de var fördärvade människor, som trotsade [Gud].

Vi inneslöt honom i Vår nåd, och han var sannerligen en av de rättsinniga.

OCH [MINNS] Noa! - Hur han i forna dagar bad [om Guds hjälp mot sitt folk] och hur Vi bönhörde honom och därpå räddade honom och hans närmaste undan den stora floden.

Vi gav honom styrka att stå emot folket, som avvisade Våra budskap som lögn; dessa människor var i sanning fördärvade och Vi dränkte dem alla.

OCH [MINNS] David och Salomo - hur de dömde i ett fall där får [tillhörande] en grupp människor hade kommit in under natten på en [främmande] åker och betat av säden. Vi var vittne till deras dom.

Fastän Vi hade gett Salomo en djupare förståelse av saken, hade Vi gett båda visdom och kunskap. Och Vi befallde bergen och fåglarna att tillsammans med David lovprisa Oss - Vi har makt att göra detta.

Och Vi lärde honom att tillverka brynjor åt er för att göra er mer motståndskraftiga i era krigståg. Är ni tacksamma [för detta]

Och Vi gjorde stormvinden till Salomos [tjänare], och den skyndade på hans befallning till landet som Vi har välsignat; Vi har kunskap om allt.

Och bland de upproriska andarna [som Vi gjorde till Salomos tjänare] fanns de som dök i havsdjupet på hans befallning [och de] som utförde andra arbeten. Och Vi hade uppsikt över dem.

OCH [MINNS] Job, hur han ropade till sin Herre: "Jag har prövats av olyckor och elände, men Du är den Barmhärtigaste av de barmhärtiga!"

Och Vi hörde hans bön och befriade honom från det onda som [plågade] honom och gav honom åter [dem av] hans familj [som Vi tagit ifrån honom] och Vi fördubblade deras antal som en särskild nåd från Oss och som något att bevaras i minnet av alla som ägnar Oss sin dyrkan.

OCH [MINNS] Ismael och Idris och Dhu'l-Kifl. De hörde alla till dem som visar tålamod och uthållighet [i livets skiften].

Och Vi har inneslutit dem i Vår nåd; de var i sanning rättsinniga människor.

OCH [MINNS] honom [som slukades av] en väldig fisk. Han övergav [staden] i vredesmod och trodde att Vi ingen makt hade över honom. Men [när han hade fått sitt straff] ropade han i [sin förtvivlans] mörker: "Ingen gudom finns utom Du! Stor är Du i Din härlighet! Jag har i sanning handlat orättfärdigt."

Och Vi hörde hans rop och räddade honom ur hans elände; så räddar Vi dem som har tro.

OCH [MINNS] Sakarias, som ropade till sin Herre: "Herre! Låt mig inte [dö] barnlös! Men [om Du inte skänker mig en arvinge vet jag att] Du är den bäste Arvtagaren!"

Och Vi bönhörde honom och skänkte honom [sonen] Johannes - Vi gjorde nämligen hans hustru fruktsam. - De var alltid beredda att göra gott och ödmjukade sig inför Oss med hopp och fruktan och visade stor undergivenhet.

OCH [MINNS] henne som bevarade sin jungfrudom. Vi andades in i henne något av Vår ande och Vi gjorde henne och hennes son till ett tecken för alla folk.

[TROENDE!] Detta ert samfund är i sanning ett samfund och Jag är [allas] er Herre. Dyrka därför Mig!

Men människorna har velat slå sönder denna enhet, trots att de alla är kallade att återvända till Oss [för att avlägga räkenskap].

Men den som handlar rättskaffens och som har tro, kommer inte att se sina strävanden misskända; Vi upptecknar nämligen [allt som är] till hans förtjänst.

En undantagslös regel föreskriver att inget folk, som Vi har dömt till undergång [därför att de framhärdade i att förneka sanningen], får återvända [till jorden],

förrän Gog och Magog har släppts lösa och [deras horder] väller fram från [jordens] alla hörn

och tiden för uppfyllelsen av det sanna löftet [om uppståndelsen] närmar sig. Då skall förnekarna [mumla] med stelt stirrande blick: "Vår olycka var att vi inte tog detta löfte på allvar; vi gjorde sannerligen oss själva svår orätt!"

[En röst skall säga:] "Ni och allt det ni tillbad i Guds ställe skall bli bränsle för helvetets [eld]; dit drivs ni nu [som boskapen] till vattningsstället.

Om dessa ting hade varit gudomligheter skulle de inte ha haft [helvetet] som mål, men där skall ni alla förbli till evig tid."

I [helvetet] skall vara klagan och jämmer, men [själva] skall de inte höra något [av detta].

Men de som Vi har beslutat [belöna med] det högsta goda skall föras långt bort från [åsynen av] detta [helvete];

inte ens det svagaste ljud skall de uppfatta därifrån och de skall förbli [i paradiset] till evig tid, [omgivna av allt] det som deras själar har längtat efter.

De outsägliga fasor [som möter de dömda denna Dag] vållar dem [som fått stiga in i paradiset] ingen sorg; änglarna möter dem där med orden: "Er dag, [er dag av triumf,] som har lovats er, är detta!"

Den Dagen skall Vi rulla ihop himlen som en fullskriven pergamentrulle. Liksom Vi grep Oss an med den första skapelsen skall Vi förnya den - för detta löfte borgar Vi och Vi har makt att göra det!

I DEN bok av visdom [som Vi skänkte David] efter [den första] påminnelsen har Vi skrivit att Mina rättskaffens tjänare skall ärva jorden.

I detta ligger ett budskap till [alla] människor som dyrkar Gud.

Vi har sänt dig [Muhammad] enbart av nåd till alla folk.

Säg: "Genom uppenbarelsen, och enbart genom den, vet jag att er Gud är den Ende Guden. Vill ni underkasta er Hans vilja?"

Säg, om de vänder dig ryggen: "Jag har gett er alla en och samma klara och entydiga varning, fastän jag inte vet, om det som [Gud] lovar er skall komma ligger i en nära eller avlägsen framtid.

Han vet vad [ni] säger högt likaväl som det som ni vill dölja.

Kanske - om detta vet jag ingenting - betyder [uppskovet med Guds dom] att ni sätts på prov och får njuta av livets goda ännu en tid?"

Säg: "Döm med Din sanning, Herre, [mellan mig och dem som beskyller mig för lögn]!" - och: "Vår Herre är den Nåderike; vars stöd vi ber om i kampen mot era [hädiska] beskrivningar av [Hans Väsen]."

MÄNNISKOR! Frukta er Herre! Den Yttersta stundens omskakande händelser kommer att bli en svår [prövning]!

Den Dag ni ser den komma skall varje kvinna som ammar sitt barn låta det ligga, förlamad av fasa, och varje havande kvinna i sin förskräckelse föda fram sitt foster i förtid, och människorna skall ses [ragla som] druckna, fastän de inte är druckna; nej, [det är rädslan för] Guds stränga straff [som driver dem från vettet].

Men det finns människor som utan kunskap vill tvista om Gud och sluter sig till varje upprorisk demon,

[fastän] det är skrivet att om någon tar Djävulen [eller en av hans anhang] till vän skall denne leda honom vilse och [till sist] driva honom ned i helvetets eld!

MÄNNISKOR! Om ni tvivlar på uppståndelsen, [tänk då på att] Vi har skapat er av jord och sedan av en droppe säd, därefter av en grodd som sätter sig fast, därefter av en klump, dels formad, dels ännu formlös. Så klargör Vi för er [Vår makt]. Och det Vi vill [skall födas] lägger Vi i moderlivets trygga förvar till en fastställd tid och Vi låter er födas som späda barn och därefter [växa till] och nå [full kroppslig och andlig] mognad. Några av er får dö [unga] och några av er blir med tilltagande ålder så skröpliga att de glömmer allt vad de en gång har vetat. Och [om ni ännu tvivlar], se på den torra döda jorden och hur den, när Vi låter regnet falla över den, skälver till och börjar svälla och låter alla slag av växter spira, ljuvliga att se.

Detta, därför att Gud är Sanningen och det är Han som väcker de döda till liv och Han har allt i Sin makt.

Den Yttersta stunden kommer - detta är höjt över allt tvivel - och Gud skall låta alla som vilar i sina gravar återuppstå.

Ock ändå finns det bland människorna den som vill tvista om Gud utan kunskap och utan ledning och utan uppenbarelsens klara ljus

och som i högmod vänder sig [ifrån sanningen] för att förmå [andra] att överge Guds väg. Förnedring väntar honom [redan] i detta liv och på Uppståndelsens dag skall Vi låta honom känna på Eldens [straff].

[Och en röst skall säga:] "Detta är dina händers verk. Gud låter inte Sina tjänare lida orätt."

Det finns även den bland människorna som dyrkar Gud, fastän han står på gränsen [mellan tro och otro]; om gott kommer honom till del, känner han lugn och tillförsikt, men om han sätts på prov, gör han helt om; på detta sätt förverkar han sitt liv både på jorden och i evigheten. Detta är en ohjälplig och total förlust.

Han anropar i Guds ställe vad som varken kan skada honom eller gagna honom och har gått till syndens yttersta gräns.

Ja, han anropar till och med den som snarare skadar än gagnar honom. Eländig är beskyddaren och eländig den som söker hans beskydd!

Gud skall föra dem som tror och lever ett rättskaffens liv till lustgårdar, vattnade av bäckar. - Gud [belönar och straffar] den Han vill.

Om någon [i sin avoghet mot Muhammad] tror att Gud inte skall ge [Sitt Sändebud] fullt stöd i denna värld och i det kommande livet, låt honom då fästa ett rep i taket och [med det] knäcka sina halskotor. Då får han se om hans fint har helt undanröjt orsaken till hans illvilja.

Med uppenbarelsen av denna [Skrift] har Vi sänt [er] klara budskap - Gud vägleder genom dem den Han vill.

Gud skall på Uppståndelsens dag döma mellan dem som tror [på vad som har uppenbarats med denna Skrift] och dem som bekänner den judiska tron och sabierna och de kristna och parserna och dem som sätter medhjälpare vid Guds sida. Gud är vittne till allt som sker.

SER DU inte att allt och alla i himlarna och på jorden faller ned i tillbedjan inför Gud: solen och månen och stjärnorna och bergen och träden och djuren och människor i stort antal? Men [genom förnekelse och trots] har många andra dragit på sig ett oundvikligt straff. Och den som Gud har förnedrat skall ingen hedra. Gud gör som Han vill.

Dessa är de två [grupperna] som tvistar med varandra om sin Herre. För dem som förnekar Honom skall kläder av eld skäras till och skållhett vatten ösas över deras huvuden,

[vatten] som skall fräta sönder deras inälvor och deras hud.

Och de skall [hållas i schack] med krokar av järn;

varje gång de försöker komma ut ur sitt elände drivs de tillbaka in [med orden:] "Pröva på Eldens straff!"

Men Gud skall föra dem som tror och lever ett rättskaffens liv till lustgårdar, vattnade av bäckar, där de skall smyckas med armband av guld och pärlor och bära kläder av siden.

De har letts dit där [bara] goda ord växlas och de har letts till den väg [som för] till Honom som allt lov och pris tillkommer.

DE SOM framhärdar i att förneka sanningen och hindra [andra] att följa Guds väg och att besöka den heliga Moskén, som Vi har låtit uppföra för alla människor - såväl för dem som är bofasta där liksom för besökarna utifrån - och de som med våld vill förmå [andra] att avvika från den sanna tron - [alla] dessa skall Vi låta utstå ett plågsamt straff.

Vi anvisade Abraham platsen för denna Helgedom [och sade:] "Sätt ingenting vid Min sida!" och "Rena Min Helgedom för alla som skall vandra runt den och som skall resa sig [till bön] och böja rygg och knän och falla ned på sina ansikten!"

Kungör för människorna [plikten att fullgöra] vallfärden. De skall komma till dig till fots och ridande på alla slag av snabbfotade riddjur och de skall komma från alla håll och från avlägsna trakter

för att uppleva vad som tjänar till deras uppbyggelse och under de [av alla] kända dagarna uttala Guds namn över de djur ur boskapshjordarna som Han skänker dem [för att offras]; ät något av köttet från dessa [djur] och ge också den olycklige som lider nöd att äta!

Därefter skall de fullfölja och avsluta de för vallfärden föreskrivna andaktsövningarna och infria de högtidliga löften som de har avlagt och [en sista gång] utföra rundvandringen omkring den äldsta Helgedomen.

Detta [är vad Gud har föreskrivit]; den som håller Guds bud och förbud i ära skall ha det till godo hos sin Herre. [Köttet av alla] boskapsdjur är tillåtet för er med undantag av vad som särskilt sagts vara förbjudet. Håll er på avstånd från den smutsiga [synden att dyrka] falska gudar och avhåll er från lögnaktigt tal.

[Dyrka] Gud med den rena, ursprungliga tron och sätt ingenting vid Hans sida; [med] den som sätter något vid Guds sida är det som om han störtade från skyn och blev fåglarnas rov, eller fördes långt bort av vinden till en okänd plats.

Detta [är vad Gud klargör för er]; de som håller Guds symboler i ära har sann gudsfruktan i sina hjärtan.

[Offerdjuren] har ni nytta av fram till utgången av den fastställda tiden; därefter skall de föras till sin bestämmelse [för att offras nära] den äldsta Helgedomen.

För alla folk [i det förgångna] har Vi föreskrivit att Guds namn skall uttalas [i tacksamhet] över de boskapsdjur som Han har skänkt dem som föda - [när de slaktas]. Er Gud är den Ende Guden; underkasta er alltså Hans vilja! Och förkunna för de ödmjuka det glada budskapet [om Guds nåd],

de vars hjärtan bävar då Hans namn uttalas och som med jämnmod bär de [motgångar] som drabbar dem och som regelbundet förrättar bönen och ger [åt andra] av det som Vi har skänkt dem för deras försörjning.

Och till de symboler som Gud har gett er hör kamelerna; med dem följer välsignelser för er. Uttala därför Guds namn över dem när de står på rad [för att slaktas]; och när de har fallit, ät då av deras kött och skänk av det både till den som är nöjd [med det lilla han har] och till den som [är utblottad och] måste tigga. Vi har låtit er råda över dem - kanske skall ni visa tacksamhet.

[Offerdjurens] kött och deras blod når aldrig Gud; men er gudsfruktan [och er lydnad] når Honom. Och Han har låtit er råda över dem för att ni skall förhärliga Gud, som har väglett er. Och förkunna detta glada budskap för dem som gör det goda och det rätta.

Gud är de troendes Försvarare. Men Gud är inte vän till dem som sviker [givna förtroenden] och som förnekar [Guds välgärningar].

TILLÅTELSE [att kämpa] har de mot vilka ett orättfärdigt krig förs - och Gud har makt att ge dem stöd -

de som i strid mot all rätt jagas bort från sina hem därför att de säger: "Gud är vår Herre!"

de som, om Vi ger dem makt och myndighet på jorden, förrättar bönen och ger åt de fattiga och anbefaller det som är rätt och förbjuder det som är orätt. Allt går till sist upp i Gud.

OCH OM de beskyller dig för lögn [Muhammad, skall du veta att] före deras tid Noas folk och stammarna Aad och Thamud

och Abrahams och Lots folk

och folket i Madyan [kallade sina profeter lögnare]; ja, även Moses kallades lögnare. Jag gav förnekarna en frist, men [när den löpt ut] lät Jag Min vrede drabba dem - och hur [fruktansvärt] var inte Mitt straff!

Hur många städer, [vilkas invånare] ständigt begick orätt, har Vi inte låtit gå under? Nu ligger de öde! Och de övergivna brunnarna! Och de stolta palatsen!

Har de [som nu förnekar sanningen] aldrig begett sig ut i världen, så att deras hjärtan fått lära sig att förstå och deras öron att höra? Det är inte deras ögon som är blinda, nej, det är hjärtana i deras bröst!

Och de begär [i sitt övermod] att du skall påskynda straffet; men Gud frångår inte Sitt löfte och en dag är för din Herre detsamma som tusen år så som ni räknar.

Och hur många städer, vars [invånare] ständigt begick orätt har Jag inte beviljat en frist; men [när fristen hade löpt ut] lät Jag Min vrede drabba dem. Jag är färdens mål!

SÄG [Muhammad]: "Människor! Jag är bara er varnare, som varnar klart och entydigt!"

De som har tron och lever ett rättskaffens liv skall få förlåtelse [för sina synder] och en frikostig belöning;

men de som motarbetar Våra budskap och vill försvaga deras genomslagskraft har Elden till arvedel.

Vi har aldrig sänt ett sändebud eller en profet före dig utan att Djävulen försökt att misstänkliggöra hans avsikter. Men Gud korsar Djävulens planer och ger Sina budskap fasthet och klarhet. - Gud är allvetande, vis.

Han låter [sådana] Djävulens försök bli en prövning för hjärtan, sjuka av tvivel, och hjärtan som hårdnat till stenar, ja, orättfärdiga människor som har drivit sitt motstånd [mot Gud och Hans Profet] till det yttersta.

Och [det sker] för att de som har fått del av kunskap skall veta att denna [heliga Skrift] är sanningen från din Herre och tro på den och för att deras hjärtan skall ta emot den med ödmjukhet. Gud leder helt visst dem som har tro till en rak väg;

men de som framhärdar i att förneka sanningen fortsätter att se på denna [Skrift] med tvekan och tvivel, till dess den Yttersta stunden plötsligt kommer över dem eller straffet drabbar dem en dag som inte följs av en ny dag.

Den Dagen skall [alla se att] Gud har herraväldet i [Sin hand]. Han skall döma människorna och de som trodde och levde rättskaffens skall stiga in i lycksalighetens lustgårdar,

men de som inte upphörde att förneka sanningen och avvisade Våra budskap som lögn skall drabbas av ett förnedrande straff.

GUD SKALL sannerligen sörja frikostigt för dem som överger ondskans rike [för att kämpa] för Guds sak och som dödas eller dör. Ingen drar bättre försorg [om sina tjänare] än Gud;

Han kommer att ge dem ett mottagande, som [helt och fullt] tillfredsställer dem. Gud vet allt och har överseende [med era brister].

Så [skall det bli]. Den som besvarar ett angrepp som han utsatts för med samma medel och som därefter angrips på nytt, skall helt visst få Guds hjälp. Gud utplånar och förlåter mycken synd.

Ja, Gud [är allsmäktig - Han] låter natten glida in i dagen och låter dagen glida in i natten; Gud hör allt, ser allt.

Ja, Gud är Sanningen och allt det som människor anropar i Hans ställe är sken och lögn. Gud är den Höge, den Väldige.

Ser du inte att Gud låter regn falla från skyn, varefter jorden grönskar? Gud, som är outgrundlig i Sin godhet, genomskådar allt, är underrättad om allt.

Honom tillhör allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär. Gud är Sig själv nog och allt lov och pris tillkommer Honom.

Inser du inte att Gud har låtit allt på jorden stå till er tjänst och [att era] skepp seglar över haven på Hans befallning, och [att det är Han] som håller himlakropparna [i deras banor], så att de inte störtar mot jorden? [De störtar inte] om Han inte ger dem denna befallning. Gud, den Barmhärtige, ömmar för människorna.

Det är Han som gav er liv och som skall låta er dö och därefter kalla er till [nytt] liv, men människan är djupt otacksam!

FÖR ALLA samfund [i gången tid] har Vi föreskrivit regler för förrättandet av andakten som de är underkastade. Låt dig inte dras in i en diskussion med dem om [dessa regler]; uppmana dem [i stället] att dyrka din Herre. Du följer helt visst den raka vägen.

Och om de [ändå] vill tvista med dig, säg då: "Gud har full kännedom om era företag."

På Uppståndelsens dag skall Gud döma mellan er i de frågor som ni tvistade om.

Visste du inte att Gud har kännedom om allt i himlen och på jorden? Allt detta är upptecknat och bevarat. Det kostar inte Gud någon möda.

[Men] vid sidan av Gud tillber de det som Han aldrig har gett dem tillstånd till och som de [själva] inte har någon kunskap om; dessa orättfärdiga [människor] kommer inte att få hjälp [att undkomma straffet].

Och när man läser upp Våra klara och tydliga budskap för dem, ser du avmåla sig i förnekarnas ansikten den starka motvilja [de känner] - det är nära att de går till handgripligheter mot dem som läser Våra budskap för dem. Säg: "Skall jag säga er vad som är svårare att uthärda än det ni får lyssna till? Det är [den eviga] Elden, som Gud har lovat förnekarna av sanningen. Vilket jämmerligt slut!"

MÄNNISKOR! Hör på den liknelse, som här framställs [för er]: de som ni anropar i Guds ställe kommer aldrig att kunna skapa [ens] en fluga, även om de förenar [alla sina krafter] för [att åstadkomma] detta. Och om en fluga stjäl något från dem, kan de inte ta det ifrån denna [fluga]. Lika maktlös är den bedjande som den till vilken bönen ställs!

De underskattar Gud [när de likställer sina ömkliga avgudar med Honom]; Gud har all styrka, all makt.

Gud utser sändebud bland änglarna såväl som bland människorna och Han hör allt, ser allt.

Han vet allt vad [människor] kan veta och allt som är dolt för dem; allt går [till sist] åter till Gud.

TROENDE! Böj ryggar och knän och fall ned på era ansikten och dyrka er Herre och gör gott - kanske skall det gå er väl i händer!

Och sträva för Guds sak med all den hängivelse som ni är skyldiga Honom. Han har utvalt er och Han har inte lagt på er svåra eller tunga plikter i [utövningen av er] religion, den rena, ursprungliga tro som var er fader Abrahams. Det är Han som i gången tid och i denna [Skrift] har kallat er "dem som har underkastat sig Guds vilja". Om detta skall Sändebudet vittna mot er och ni skall vittna mot människorna. Förrätta därför bönen regelbundet och erlägg allmoseskatten! Och håll fast vid Gud, er Herre och er Beskyddare - den mäktigaste Beskyddaren och den bäste Hjälparen av alla!